Jag drömde en natt i september att jag passade Svenne H:s katter. Eller rättare sagt hade jag gjort det och sålt Pysen, som nu var borta för evigt. Men Svenne H tog det oväntat nog med godan ro och tyckte det hade varit värre med Mysen.

Jag ångrade mig bittert och kände oro för hur Pysen skulle må ensam någon annanstans. Jag minns hur jag i drömmen såg mig själv från sidan när jag satt och inte hittade telefonnumret. Jag drog i något, försökte dra itu nåt jag hade i händerna, en papperslapp eller mobil. Jag såg inte riktigt.