Jag drömde det kom två kvinnor från Jehovas Vittnen. Jag var några meter bort när de kom till föräldrahemmet i Falun. De fick nej från någon person och sen började den ena tanten gå mot mig.

Jag gjorde allt jag kunde för att springa därifrån. Det gick inte så bra, benen rörde sig i slow motion så jag kröp på alla fyra som Gollum undan henne. Det går precis lika trögt att spring nu som i drömmen, tänkte jag i drömmen, som kändes som verkligheten.

Från garaget runt baksidan och sen vid ytterdörren på andra sidan huset stannade jag upp och tog mig tid att resa på mig. Nu hann Jehovaskärringen ikapp och ställde sig en meter ifrån mig.
– HEJ!
– Jag tänker springa ändå, sa jag utan att ens möta hennes blick.

Nu gick det bra att springa och antagligen därför vaknade jag.