Då mannen lade sin ’vita blick’ på kvinnan […] tycktes det som att även jag i hans ögon ’tog färg’ och sjönk i status. Avståndstagandet visade sig i form av en avspisning genom att nämna att han var tvungen att gå på ’muggen’. Här tolkas uttalandet innehålla avstånd i såväl klass- som genusserialitet. Genom att hänvisa till toalettbesök markerade han en gräns mot oss som kvinnor […]. Genom benämningen ’muggen’, som är en benämning av lägre valör, tyckes uttalandet som ett klassmässigt nedsättande tilltal. Dessa markeringar verkar även ’stoppande’ för mig, eftersom jag gjordes svarslös.”
Att döma folk efter sin hudfärg och kön helt utan tankeverksamhet är en extremism som hämtad från avloppet. ”Rum, rytm och resande: Genusperspektiv på järnvägstationer” heter skiten tydligen.
Håller med Jonas Gardell om problemet med att definiera och sätta folk i en ram. Han sågade genusforskare som definierade vad queer är, men principen är densamma när de definierar och sätter identiteter på allt och alla utan tanke bakom.
Genusmaffian och deras genusvetenskap är och förblir ett hittepå och något man bara kan skämta om.