Enligt min tolkning av det Henrik Jönsson säger är postmodernism något som innebär att fakta och sanningen alltid kan förvrängas utifrån din egen världsbild. ”Det här är sant för mig”. Det skulle i så fall förklara varför så många är så arga över så lite nuförtiden.

Så många som aldrig haft de så tufft som sina förfäder, men som ändå tycker allt är dåligt. Så många som inte tar ansvar när de har fel i sak. Så många som bölar rasist och förolämpningar åt alla som inte håller med om de egna lögnerna och missuppfattningarna.

Om postmodernism innebär att man kan hävda lite det man vill kan man också rättfärdiga en hel del moteld mot alla som inte håller med. Sånt föder våld, orättvisor och fattigdom. Inte konstigt att postmodernismen är populär på vänsterkanten.

De rödgrönas politik under coronakrisen och hur de inte tar ansvar för något misslyckande överhuvudtaget stämmer väl in med att de anammar postmodernism. Ingen som gör det erkänner ett fel, utan håller fast vid den egna sanningen.

De postmodernistiska är lite som galningen Don Qiujote och vi andra som realisten Sancho Panza.