I DI hittar jag motbjudande info om Sveriges kanske mest sexistiska lag:
”Fideikommiss är en blandning mellan statligt och privat ägande, och betyder ”i heder anförtrott”. Den som disponerar marken har ett förvaltaransvar som innebär att mark inte får säljas utan regeringens godkännande, utan måste gå i arv inom den släkt som disponerar den, från far till förstfödd son.”
Något som Björn av Kleen i sin bok ”Jorden de ärvde” kallar för anomali.
”Av de svenska jordbruk som får störst EU-bidrag är tre av 15 så kallade fideikommiss.
(…)
Ytterligare sex av de jordbruk i Sverige som får störst EU-bidrag drivs av adliga godsherrar i fideikommissaktiebolag. Med hjälp av fideikommissinstitutet har adliga släkter kunnat undvika skiften och behålla sina stora frälsearealer ända sedan 1700-talet, ett privilegium som har varit skattebefriat, understött och skyddat av en orättvis och könsdiskriminerande lag. Orättvisorna har drabbat döttrar, änkor och yngre söner i generationer, när barns och makars arvsrätt med regeringens stöd satts ur spel.”
Och det handlar inte bara om hur kvinnor förlorar pengar och arvsrätten bara för att de är just kvinnor.
Han bläddrar i adelskalendern och visar sin familjegren, en av tre grenar efter militäringenjören Johan af Kleen som adlades år 1858. Han drar med fingret ned till sin mammas namn och hennes bror. Under morbroderns namn finns Björn af Kleens tre kusiner med. Under mammans namn är det tomt. Björn af Kleen och hans två syskon står inte med. Det är inte släkten det är fel på, det är mamman, dottern, det kvinnliga blodet, som kommit emellan och stänger honom ute ur släktkrönikan.
Alla som tillhör en adelssläkt på moderns sida blir alltså ovälkomna hos Riddarhuset och deras Adelskalender. Ovärdiga sitt efternamn, med andra ord.
Och enligt en debatt jag såg på TV saknar adelskvinnorna rösträtt på adelsmötena, så de kan inget göra.
Plötsligt förstår jag delvis Gudrun Schymans ökända talibanjämförelse.
Märkligt att inte sådana här dumheter har uppmärksammats tidigare. Fideikommiss borde avskaffas.
På 2000-talet mår de gamla fideikommissen bättre än på länge, sedan en socialdemokratisk utredning 1995 lyfte fram den gamla traditionen som ett kulturarv i sig.
”Det säger väl något om en patriarkal tradition som lever kvar mellan staten och adeln. De vill gärna komma överens. Och det sammanfaller på ett lustigt sätt med Göran Perssons transformation till godsägare, eller gårdsägare”, säger Björn af Kleen.
Se där, Göran Perssons fula tryne dyker upp igen.
Hur går Socialdemokraternas bevarande av denna sexistiska lag ihop med vänsterblockets eviga rabblande av ord som jämställdhet, rättvisa, solidaritet, alla ska med, trygghet?
Klassisk vänstervriden dubbelmoral.