Tomtar på loftet

”Händelsen skulle ha inträffat i Säfsnäs socken i Dalarna och tecknades ned av Elis Starborg i juni 1935. Fahlberg berättade då hur hustrun på en gård hade gräddat pannkakor och var på väg att sätta ut dem i farstun då hon fick se en liten man ”med en huva ned över ögonen”. Om mannen stod i farstun får vi inte veta, han kan också ha befunnit sig utanför huset. Hustrun, som var gravid, födde sedan en liten pojke med stort huvud vilket kom att skyllas på tomtegubben. För en sådan var det tydligen som hade råkat visa sig.”

Ovanstående kommer från alltid underhållande Clas Svahn. Som ni kan läsa berättar han den här gången om några dalmasar med tomtar på loftet.

Kopplingen mellan tomte-synvillan och att det senare föddes en pojke med stort huvud är rätt underhållande. För det innebär att den s k tomten skulle ha rent fysiskt påverkat barnet i den blivande moderns mage.

Hur påverkar man en celldelningsprocess, eller ett foster om kvinnan varit gravid länge nog, på avstånd?

Exakt hur skulle en icke existerande tomtejäkel kunna ta sig in mellan benen på kärringen och vidare in i livmodern och börja forma barnets huvud?
🙂
Utan att det märks…?!

Även förr i tiden kunde folk tro på vad som helst.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *