Det sista paret av mina favoritkalsonger är nu så trasiga att de är bortom all räddning! Det insåg jag när jag tog på mig dem i morse.

Efter över 15 år av trogen tjänstgöring runt mina sexiga höfter är det nu dags att de svarta bekvämligheterna beger sig till de sälla jaktmarkerna. Där väntar de andra av dessa sedan decennier utrotade herrkalsonger.

Hur ska jag hantera den posttraumatiska stress som lär uppstå?
Kanske genom att sjunga en kylig sång om mina ”kall-sånger”.
🙂