Hans Blücher, före detta direktör i Tetra Pak, skrev så talande i DI Debatt igår:

”Löntagarfondernas arkitekt Rudolf Meidners ord till Hans Rausing beskriver väl vad det var fråga om: ”Den typen av företag, de familjeägda, ska vi inte ha i det framtida Sverige”. Hans Rausing frågade då om man inte kunde tänka sig någon form av skatt eller avgift  för att undvika tvångsförsäljning av familjeföretaget, varpå Meidner svarade: ”Det är inte möjligt, ingen ska kunna köpa sig fri”.”

Löntagarfonder var ett försök från Olof Palme och dumvänstern att få fackföreningar att leka investmentbolag med folks pengar.

Löntagarfondernas girige och maktkåte skapare Rudolf Meidner uttryckte saken i LO:s tidning Fackföreningsrörelsen:

”Vi vill beröva kapitalägarna deras makt, som de utövar just i kraft av sitt ägande. ”

Men sossen och finansministern Kjell-Olof Feldt diktade till slut klokt nog  ihop en sanning (som inte var tänkt att komma ut!):

”Löntagarfonder är ett jävla skit,
men nu har vi baxat dem ända hit.
Sen ska de fyllas med varenda pamp,
som stött oss så starkt i våran kamp.
Nu behöver vi inte gå flera ronder,
förrän hela Sverige är fullt av fonder.”

Jag tycker givetvis att det är bättre folk får bestämma själva vilka företag deras pengar ska investeras i, än att låta politiker och fackpampar bestämma. Entreprenörer är bättre företagsägare än politiker.

För att återknyta till den arge Ingvar Kamprad – ingen kan ju klandra honom från att ha flyttat ut Ikea från Sverige för att slippa skatt utifrån de förutsättningar som rådde förr i tiden. Rausing-sönerna hade enligt uppgift blivit skuldsatta resten av livet om deras Tetra Pak stannat och arvsskiftats till dem i Sverige. Hade bara Ingvar Kamprad kunnat stå för all skatteplanering och utländskt ägande i IKEA hade det varit svårare att kritisera honom. Nu blev han ett lätt villebråd för Uppdrag Granskning.