”Det är som diarré. Först är du hård i magen och sedan plötsligt så lossnar det och då kommer all skit på en gång. Det är likadant i förlagsbranschen. Det är omöjligt att prognostisera intäktssidan.”

Författaren och kriminologen Leif GW Persson intervjuas av di.se och förklarar redovisningstiden hos utländska bokförlag med en skitmetafor. Själv hade jag nog bara ordbajsat en lång korv av ord om jag skulle ha försökt förklara något sånt.

”Sedan betalar jag skatter till alla jävlar så det dånar om det. De är ganska hemska. De är för höga.”

Jag håller med Leif GW om att det är för höga skatter för de som arbetar hårt och dessutom lyckas med sitt arbete.

Höginkomsttagare betalar omkring 50 procent i skatt på de sista tusenlapparna. Lägg till sociala avgifter och skatten blir totalt 70 procent. Varför straffa framgång så hårt? Det vore väl bättre att belöna den?

Pengarna försvinner ju inte. Ju mer pengar de rika tjänar, desto mer spenderar de. Och då får staten in pengarna via moms och andra skatter istället. Eller också investeras pengarna och då blir det nytta och intäkter för samhället och staten då också.