Utifrån allt dumt man kan läsa och höra från sportjournalister är frågan befogad. Är de dummare eller inkompetentare än andra?
Eller är det så att sport är så känslosamt inte bara för idrottarna utan även för fans och journalister att mediefolket inte kan tänka klart alla gånger?
Det borde vara någondera. Tro mig, jag jobbar själv med journalistiska arbetsuppgifter så jag borde veta vilka i branschen som är bäst och sämst.
Jag läser idag att Carolina Klüft vill mötas av respekt. Ja, det vore välförtjänt.
Det är obegripligt att folk kan kritisera henne för att hon slutade med sjukamp.
Hennes kropp tålde ju inte ens två grenar, tresteg och längdhopp, senaste säsongen. Hur skulle hon då klara av sju när hon dessutom inte hade lust att fortsätta med alla sju grenar?!
Ändå finns det professionella sporttyckare som kritiserar henne för beslutet. Vojne, vojne.
Sitter sportfånarna där och minns alla OS- och VM-guld och blir nostalgiska, månne? Troligen, men om kroppen inte håller och knoppen inte vill så är det givetvis helt rätt beslut av Klüft att satsa på färre grenar och sen lägga av efter OS i London 2012.
Men sportjournalisternas dumhet handlar inte bara om den goda Carolina Klüftpotatis. 🙂 Det handlar även om att t.ex. Lasse Anrell alltid(?) gissar fel inför OS och skid-VM.
Som senast när Anrell inte trodde på Petter Northug inför Oslo-VM 2011. Direkt när jag såg de tänkte jag ”Grattis till gulden, Northug!”
Och så rätt jag fick, och så fel Lasse Anrell fick.
Hoppas Lasse Anrell tror på Norge nästa gång.
🙂
Jag kommer ihåg när en idiot på Falu Kuriren fick spel efter att den härlige fotbollsliraren Anders Limpar gjort ett av mycket få mål i landslaget. Jag tror han hade lobbat in bollen från långt avstånd. En kille som gör ett mål i landslaget typ var tredje säsong gör sällan mål i två matcher på raken. Ändå bredde den uppspelte och exalterade sportjournalisten på i en krönika och spådde att ”trollgubben Limpar” skulle göra just det.
Självklart fick sportnollan fel. Det var väldigt enkelt att räkna ut, för den som inte blir så känslosam utan tänker rationellt, förstås.
Sportjournalisternas dumhet handlar även om alla omdömeslösa genmälen och recensioner av idrottares prestationer. Rena förolämpningar av fotbollstränarnas utseenden och onödiga hyllningar av medelmåttor.
Som det här med simning. Så fort svenskarna lyckats i små mästerskap som inomhus-EM eller kortbane-VM eller nåt som målas de upp som medaljhopp på riktiga VM och OS. Och sedan blir de korkade sportjournalisterna förvånade när de inte dunkar in alla medaljer.
Inför förra OS vill jag minnas att Therese Alshammar var rankad 12:a inför en av favoritdistanserna. Ändå ansågs hon av media vara ett medaljhopp. Som väntat blev det inget guld den gången. Det kunde alla vi som kan tänka klart räkna ut innan. Men sportjournalisterna verkade som grupp ha det svårare.
Skäms.
Det hela är skrattretande.
