Lars Bern skriver avslöjande om miljörörelsen och deras vänstervridning:
”Vänsterelitens chefsideolog förre amerikanske vicepresidenten Al Gore dränker oss i propaganda som nästan bara består av falska uppgifter. Han har t.o.m. fällts för sina falska påståenden i domstol. Gore pumpas upp av den övriga vänstereliten genom fredspris och andra officiella utmärkelser. Gore har i likhet med sina övriga trosbröder aldrig vågat försvara sina ståndpunkter i en öppen offentlig debatt. Istället fortsätter han bluffa och stigmatisera seriösa sanningssökande forskare med tillmälen som klimatförnekare, flatteaters mm.
En annan av miljövänsterns chefsideologer, ordförande för FN:s miljökonferens i Rio 1992 och IPCC:s upphovsman Maurice Strong hjälper oss att förstå den världsbild som ligger bakom politiken: Är inte det enda hoppet för planeten att den industriella civilisationen kollapsar? Är det inte vårt ansvar att se till att det sker? Politiken kan inte uttryckas tydligare. Strong har på gamla dagar flytt(at) till Kina sedan det framkommit att han tagit emot mångmiljonbelopp i mutor av Saddam Hussein i samband med FN:s mat för olja program. Av allt att döma riskerar han inte att ställas till ansvar för detta brott i Kina.”
Nu är ju som Snowroller påpekar inte miljörörelsen nödvändigtvis helt förankrad i enbart vänsterns virriga korridorer. Miljörörelsen är precis som jämställdhet något som kan bedrivas på olika sätt och i olika politiska färger.
Man kan göra samhället miljövänligare utan politisk inblandning. Det är bara ännu en vänstermyt att politikerna måste ingripa för att rädda världen.
Och det är inte så konstigt att just vänsterpolitiker gillar just statlig påtvingad miljöpolitik allra mest:
- Socialism och kommunism betyder stor och stark offentlig sektor.
- Det betyder i sin tur centralisering och ökad makt för politiker.
- Centraliseringen underlättar för politikerna att roffa åt sig äran för att rädda världen via miljöåtgärder, istället för att låta företag och vanligt folk sköta det i mån av behov på mer frivillig basis.
En fara med att gå runt marknadskrafterna visar inte minst FN:s katastrofala olja för mat-program med Irak. Miljardbelopp korrumperades bort. Stora summor försvinner än idag från alla präktiga välmenande välfärdsprojekt världen över, från Haiti till Afghanistan.
Politisk styrning och centralisering är ibland verkningslös på gränsen till skadlig.
Bättre låta vanligt folk sköta saken via marknadsekonomi, decentralisering och frivillighet.
Jag kan tillägga att jag trots min kritik av Lars Berns artikel ändå anser den socialistiska sidan som varande den större boven i det här dramat, mest pga vissa företrädares halsstarrighet vad gäller kritik mot deras åsikter. Det är främst såna som har uttryckt sitt stöd för AGW-myten.
Tyvärr är det påfallande ofta religiösa idioter i USA som är kritiska mot AGW-myten, förmodligen främst för att deras politiska motståndare tenderar att vara för.