Extremisten och den till synes ojämställda Maria Sveland bemöts av Pär Ström genom bl.a. dessa bevis för statsfeminismen:

”Hur kommer det sig annars att lagstiftningen på ett tiotal punkter diskriminerar män? Att regeringens politik på ett antal områden uttalat gynnar kvinnor på mäns bekostnad? Att det utgår olika former av statsbidrag särskilt till kvinnliga företagare? Att det utgår statsbidrag särskilt för kvinnor som vill organisera sig? Att det delas ut särskilda bidrag till kvinnliga filmregissörer? Att regeringen gång på gång kallar ”relationsvåld” för den ideologiskt vinklade termen ”mäns våld mot kvinnor”? Att jämställdhetsminister Nyamko Sabuni säger att mansfrågor måste stå tillbaka för kvinnofrågor? Att statliga myndigheter som Kronofogden ger specialservice åt kvinnliga ”kunder”, och internt erbjuder särskild karriärhjälp för kvinnlig personal? Att en kvinnlig nagelskulptris utan brandutbildning fick jobb som brandman medan en man som gått den statliga utbildningen för brandmän inte ens kallades till intervju? Listan skulle kunna göras hur lång som helst.”

Tänkvärt, även om den så kallade statsfeminismen inte nödvändigtvis den enda orättvisa som finns i lagarna. Eller att den är medvetet instiftad av lagstiftaren, utan mer ett uttryck för naivitet och vilseledande påtryckningar från arga lobbygrupper. Eller också är det bara någon form av modetrend att hela tiden snacka om gubbvälde, samtidigt som tjejer får högre betyg än killar i skolan och bidrag för att göra filmer och extrautbildningar där bara tjejer är välkomna etc.

Som man tvingas jag gilla läget och vet att jag klarar mig. Utan att åka räkmacka som om jag vore kvinna eller nåt. 🙂