På den mörka tiden i mitt liv när jag regelbundet läste kvällstidningar kunde det hända att jag plötsligt stötte på en text som:

• Inte innehöll någon nyhet
• Saknade konkreta saker som intressanta fakta
• Inte var någon artikel eller telegram
• Verkade sakna innehåll i egentlig mening

Efter några sekunder såg jag det – jag hade råkat börja läsa en text på kultursidorna. Bara att ruska på huvudet och bläddra vidare, ungefär som när jag börjat läsa en text av Expressens Mats Olsson.

Eller som när jag började läsa den där kulturtexten i SvD av han Olsson eller vad han heter om hur kultursidorna var vänstervridna. En text som slog in en öppen dörr alla kunnat titta in i länge och som sen ändå inte verkade ha något riktigt konkret innehåll. Jag orkade bara halvvägs.

Än idag tycker jag att kulturskribenter gör och är skräp och har nu skapat det som ny etikett, eller ämne, eller tagg, eller vad du vill kalla det.

Den mycket ojämne Marcus Birro gillar heller inte kulturnissarnas skriverier.