Kryp tillbaka under din sten, Wallström!

SvD har en text om hur PK-kändisar diskuterar psykologiprofessor Jordan B Petersson. Han provocerar feminister eftersom han precis som psykiatern David Eberhardt känner till detta:
– Kvinnor i ojämställda länder väljer traditionellt manliga yrken som ingenjör i högre grad.
– Kvinnor i jämställda länder väljer traditionellt kvinnliga yrken inom t.ex. vård i högre grad.
Förklaringen är att indierna måste för att tjäna så mycket pengar som möjligt. Deras systrar i väst har råd att välja det de gillar och då blir det traditionella kvinnoyrken i högre utsträckning.

Det finns förstås undantag, men statistiken är tydlig. Får kvinnor välja blir det inte 50-50 i fördelning mellan män och kvinnor på arbetsplatserna, utan andra faktorer styr var många hamnar.

Detta provocerar feminister och andra som sätter kön och genus före allt på denna jord. Feminister förnekar därmed biologi eller vad det nu handlar om.

– Jag tycker att han skulle kunna ta och krypa tillbaka under den sten han kom ifrån, säger Wallström.

Gör dig själv istället, Wallström. Och ta Melinda Gates och Robyn med dig. Arga feminister skapar ingen intellektuell debatt.

Vad händer nu, Zlatan?

Zlatan, grabben som har tagit Sverige och kanske även resten av världen med storm, är en man värd att beundra. Det är något med hur han tagit sig från botten till toppen som verkligen är värt att hylla honom för. Tänk att gå från en trasslig barndom kantad av våld och möten med socialtjänsten till att vara fotbollsspelaren vars namn är på allas läppar. Där kan vi snacka om att göra en ordentlig klassresa på alla sätt och vis. Själv har många aldrig lyckats bli något fotbollsproffs, men just Zlatan ser man ändå upp till.

Rätt många i Sverige har följt Zlatan nästintill nitiskt under hans karriär. Ni kan ana förvåningen för alla som sitter och ska kolla in liveodds på fotboll och hittar en artikel hos bet365 som avslöjade att hans nuvarande lag inte kommer ta sig till slutspelen i MLS. Att Zlatan skulle kunna hjälpa Los Angeles Galaxy ta sig ända fram var det nog många som hoppades på, men trots att han har spelat rätt bra under säsongen gick det inte hela vägen. Nu är det inte som att just det här är ett lag som alla svenskar hejar på, men det hade varit så fint att få se Zlatan vara hjälten som åter en gång bär laget till seger. Det går inte att hänga upp hela lagets framgång på en enda spelare, men det väcker en del frågor och funderingar kring om det är så att Zlatan håller på att bli för gammal för sporten.

Bild: Zlatan PSG av ?????? ???? (CC BY3.0)

Tidigare i somras avslöjade Zlatan att han tänker försvinna från offentligheten när han slutar spela. Det är förståeligt samtidigt som det känns trist att behöva tänka på att han inte är 20 bast längre och att det betyder att han så småningom kommer få lägga skorna på hyllan. Man kanske inte har lust att vara en offentlig person när man har barn och familj, och medierna i dag kan ibland bete sig som riktiga gamar. Det är ändå en konstig tanke att det någon gång kommer vara slut på tidningsrubriker som handlar om vår svenska fotbollshjälte.

Men, nu ska vi faktiskt inte deppa mer över det utan istället bjuda på en höjdpunkt från hans tid i Los Angeles Galaxy, som kanske snart är över; Dylan Hernandez som jobbar på New York Times skrev en gång att om Zlatan inte kan få invånarna i Los Angeles att bry sig om fotboll så finns det ingen som kan det. Han nämnde också något som var vettigt; Zlatans framgångar handlar inte om titlar utan om ifall han lyckas göra laget till en del av det dagliga snacket i sportvärlden. Det har han åtminstone till en viss del lyckats med, så som plåster på såren kan man väl ändå glädja sig åt att han även på andra sidan Atlanten har lyckats skapa en förändring. Låt oss nu alla hålla tummarna för att hans stjärnglans inte håller på att suddas ut utan att vi får se många läckra mål från honom även framöver.

Antirasismen kör över även SSU

Antirasisthysterin har inte bara utrotat feminismen och kvinnokampen inom socialismen och liberalismen i Sverige. Den verkar även hålla på och köra över kampen för homosexuellas rättigheter och andra friheter.

För inom SSU Skåne har religiösa extremister tillåtits vara homofober och annat icke politiskt korrekt, rakt i strid med hur Socialdemokraterna annars brukar vilja profilera sig.

Avslöjandet om att SSU Skåne styrs av personer som samtidigt företrätt en militärregim och en kontroversiell homofobisk moské har skakat om Socialdemokraterna. Kvällspostens granskning visar att ett av SSU:s största distrikt tagits över av en falang som inte delar S ideologi, som enligt andra medlemmar hotat oliktänkande, bojkottat Pride och uttryckt homofobiska åsikter. Det som har skett är dock inte på något sätt någon nyhet. Vare sig för SSU, moderpartiet eller heller inte för Aftonbladets Ledarredaktion. tvärtom har den senare aktivt deltagit i att försöka misstänkliggöra de som varnat tidigt.

Saker och ting i samhället är allt mindre vad det säger sig vara.

Antirasister är rasister.
Miljöpartister är dåliga för miljön.
Toleranta tolererar väldigt lite.
Värdegrundsindustrin motsäger sig självt
Och så vidare.

 

Jag slutar titta på Simpsons

Simpsons sägs vara på väg att skrota karaktären Apu Nahasapimapetilon pga att lättkränkta bölar rasism. Eller åtminstone tycker det är en stereotyp. Vilket alla karaktärer är i Simpsons och alla andra komedier.

Men sista ordet är inte sagt. 

Själv har jag tröttnat på serien. Den lockar inte till skratt längre. Annat var det i början. Håller mer eller mindre med om The fall of the Simpsons:

Sakta men säkert handlar Simpsons mest om en återblick av samhället, inte galna skämt om vardagliga ting som de första säsongerna (mobbare, bantning, ge presenter till sin käresta). En parodi på andra situationskomedier som var vanliga på den tiden. Numera är det istället The zombie Simpsons. 

Jag vill inte se mer för då tröttnar jag mer, både på nya avsnitt och på repriser. Jag vill ha mina fina minnen och skratt ifred.