Etikettarkiv: censurhat

Nazister, kommlunister och musikens makt

En liten tönt på en friskola har tvingats avgå som vd för Profilskolan i Stockholm efter att ha sagt detta rasistiska och musikfobiska (citat från SVT Text-TV som citerar Uppdrag Granskning):

– Jag vill vara på den högtoniga sidan. Inte det här, inte den där jävla skiten som de håller på med, rap och våldtäkter, säger han.

-Man får ju inte säga neger numera men den här svarta musiken då /…/ Inte rap och death metal och allt vad det heter, den där äckliga destruktiva musiken, den vill jag ju inte ha i skolan, säger Greger von Sivers.

-Då får vi problem och då får vi de här med kepsarna bak och fram och som ska rappa. Nej, då kan de hålla på och rappa borta i Tensta och elda upp bilar där i stället för här, tycker jag. Fast det här har du aldrig hört mig säga men det är vad jag tycker, säger von Sivers som nu har avgått.

N*eger-Greger von Sivers gillar alltså den typ av musik som Adolf Hitler och nazisterna gillade. Klassisk musik som Beethoven och Wagner. Ja, har snubben läggning åt det kollektivistiska håller förklarar det hans föga begåvade ordval och fördomar i vart fall.

Kopplingen mellan kepsar, death metal, rap och brinnande bilar i Tensta känns diplomatiskt uttryckt något oklar. Lösryckta citat förvisso, men ändå bara nonsens sett till citatens innehåll.

Nazister och kommunister hade mycket gemensamt. En sak är tydligen musiken, för det  var inte bara nazistsvinen som rensade i musiken utan som Norberg skriver i Metro även kommunistsvinen.

”Men Tjeckoslovakien styrdes av en rigid kommunistisk diktatur som inte uppskattade när folket tog sig ton. Amerikansk musik var förbjuden och inhemska band behövde en statlig licens.”

Vi rundar av med ett par politiska skämt.

– Varför öppnar kommunister fönstret mitt i natten?
– Det är för att släppa ut mörkret.

Nya nazistiska uppfinningar:
Vattentät tepåse och för tunnlar avsedda lampor som drivs av solcellspaneler.

”Prata med din fula unge i fem jävla minuter”

Här är en underhållande text från en man som är arg på en kvinna som föreslagit åldersgränser på sociala medier. Här är ett kul citat:

”I en minnesvärd standup kommenterar Louis C.K gnället om homoäktenskap. ”Folk försöker få det till ett samhällsproblem. Som när någon ställer sig upp på en talkshow och säger ’Hur ska jag kunna förklara för mitt barn att två män gifter sig?’ Inte fan vet jag, det är ditt barn, det är din jävla uppgift. Två killar älskar varandra, men får inte gifta sig eftersom du inte vill prata med din fula unge i fem jävla minuter?” Jag är lockad att ge samma råd till människor som istället för att greppa sina ungdomar och prata allvar om samhällsproblem håller för öronen och ropar på förbud. Prata med din fula unge i fem jävla minuter.”

Gambia pissar på yttrandefriheten

Jag läser att Gambia inför lagar som kan ge fängelse upp till 15 år för den som hittar på falska nyheter och skämta på nätet om landets yttrandefrihetshatande regering.

Jag hävdar därför att många av Gambias statstjänstemän och ministrar är ena riktigt fega och kriminella a-holes med mycket missväxta könsorgan.

Sedär, lite trots mitt i den kalla sommaren. Om man inte tål humor och smutskastning ska man inte vara politiker.

Fast Gambias politiker kanske inte läser min blogg så särskilt ofta så här års…?
🙂

Läsvärt om näthatet del 2

Det finns många vänstervridna tyckare i media som gråter krokodiltårar över det näthat de utsatts för, bar för att sekunden senare fortsätta spy hat, lögner och dumheter omkring sig. Samma dubbelmoral som vanligt, ”tyck som oss annars hatar du och ska censureras”, typ.

Vissa kulturskribenter har ägnat hela yrkeslivet åt att kasta skit i ansiktet på folk och håna alla som inte håller med, bara för att sedan sitta i Uppdrag Granskning och vara ett offer för näthatet genom att läsa innantill i brev de fått. Som man bäddar får man väl ligga, även på Aftonbladets kultursidor?

Om denna lilla ondsinta minoritet i samhället har det skrivits en hel del bra om:

När makten (nät)föraktar medborgarna
Filippa Mannerheim berättar bl.a. om hur en journalist inte klarade av att stiga ned från sin höga häst utan satt kvar, bara för att sen bli förvånad över näthatet som så välförtjänt kom tillbaka. Klart att sådana journalister blir hatade. Särskilt som så många kulturskribenter själva sprider hat omkring sig.

Kränktheten ligger till grund för hatet på nätet
Marika Formgren skriver att det är skillnad på näthat och näthat, eftersom vissa kulturskribenter och andra som näthatar samt kräver censur och stopp för yttrandefriheten får betalat för att göra det.

Ansvaret för debattklimatet ligger i Rosenbad
Lars Bern berättar om hur svårt med oliktänkade många klimatdebattörer i och utanför PK-media har. Klimatet i klimatdebatten är lika infekterat som jämställdhetsdebatten. Inte konstigt att politiska partier tappar väljare när de och PK-media inte bryr sig om vad vanligt folk tycker och tänker.

Hat som inte gills
Sanna Rayman skriver i SVD om att det snart kan bli stopp för yttrandefriheten och att det i en del PK-media och finkulturknuttevärldar inte alltid duger att ta upp att även män blir hatade. Tänkvärt: ”Etablerade aktörer krattar manegen för de anonyma hatarna och det är minst lika viktigt att hålla rent i spalterna som i kommentarsfälten under dem.”

Glöm inte det goda, fina hatet
Paulina Neuding berättar om hur vänsterns näthat och mediedrev är när det är som värst, när kulturskribenter piskar upp hatet mot alla som inte är jämställda på rätt sätt eller står på rätt sida politiskt. Allt från dubbelmoral till nackskottskommunister i Vänsterpartiet som mordhotar på Twitter. Den hatiska extremisten Simon Fors uppges ha skrivit ”Alla tänkande människor förespråkar väl Per Gudmundsons avrättning?” och ”inga moderater förtjänar nåt annat än bly.”

Den vita kränkta mannen är en tacksam slagpåse
Oscar Swartz skriver om att även män blir hatade och hotade. Något alla utom elitfeministerna vill låtsas om, eftersom det är de som sprider hat och generella sexistiska raljeringar om gubbvälde, patriarkat och annat vi normala män aldrig varit en del av.

Se även del ett med länktips och lästips om näthaten.

Mörkhyade censureras på julafton

Disney plockar nu bort den lilla mörka dockan från Kalle Ankas julafton.

”Inför årets Kalle Anka fick vi reda på att Disney klippt bort de här sekvenserna. De levererar Kalle Anka varje år till 40 olika länder och på förfrågan sade de att de ville anpassa Kalle Ankas jul från 1930- till 2000-talet och andra delar av världen, säger Stephen Mowbray, SVT:s chef på programinköp till svt.se.”

Enligt Disney får alltså inte mörkhyade synas på julafton, denna anrika tradition för vita medborgare… 🙂 Märkligt, även om dockan är lite lustigt tecknad, men det är å andra sidan en docka och ska inte föreställa en människa.

Jultomten heter ursprungligen St Nikolaus och är ett helgon inom katolska kyrkan. Enligt vissa traditioner arbetade Svarte Petter för honom. Vad tycker Svarte Petter om att den lilla svarta dockan inte längre duger som julklapp i tomtens verkstad?

För övrigt, vem hade kunnat tro att Kalle Ankas jul var lika rasistisk som Tintin?