Vi rundar av helgen med lite storhetsvansinne och hybris. Solen är en miljon gånger större än jorden. Enligt Vetenskapens värld säsong 2018 del 1 är rymden så stor att om solen vore ett sandkorn skulle närmaste stjärna vara 12 km bort. Då det finns 200 miljarder stjärnor i var och en av de 200 miljarder galaxerna är rymden onekligen stor.
MEN INTE SÅ STOR SOM MITT INTELLEKT OCH MIN KARISMA!!!
Den största stjärnan i universum är förstås Farbror Torsten. Därför är den här videon felaktig, då den hävdar att UY Scuti är störst.
Det största svarta hålet är för övrigt Farbror Torstens rövhål och inget supermassivt hål i rymden.
Okej, universums största svart hål (av de mänskligheten tror sig ha hittat) väger lika mycket som 20 miljarder solar (av den massa vår sol har). Det är ganska tungt, men det väger ändå inte lika tungt som mina argument när jag debatterar.
🙂
Förra veckan såg jag Ingemar Stenmark med familj på ett ställe som är cykelbutik och fik i ett. Till min stora förvåning kom han inte fram till mig för att be om autografer etc och då ville ju jag inte heller gratta honom till den där segern i danstävlingen.
Trist.
Vi storstjärnor borde kunna hålla ihop lite bättre.
Farbror Torsten har återigen fått storhetsvansinne. Den här gången ska han ta över Twitter och vill du följa hans patetiska kamp för att vinna världsherravälde så går det bra att följa honom där.
Då får du:
De tio första som följer honom vinner en joggingtur i området där de bor. Om de vill, annars slipper de. Meningslös belöning alltså. Du är en idiot, Farbror.
Nästa del i min kändisspotting Stockholm var för mycket liten en tid sedan när jag råkade sätta mig snett framför Magnus Uggla på tunnelbanan.
Till min förvåning och besvikelse frågade han inte ens efter min autograf. Han verkade inte ens känna igen mig.
🙂
Kanske berodde det på att han pratade i telefon och därför inte uppmärksammade min storhet?
*har hybris*
”Allt om allt”
Nyhetsmejlet Klick som kommer med allehanda länktips hade denna vecka citatet ovan som rubrik. Snacka om att lova runt och hålla tunt…
Hybris?
Tänk att Murphys law, lagen om alltings jävlighet, kan styra så mycket. Bara för att jag igår skrev ett inlägg om hur Sverige hade stolpe ut i London-OS 2012 så fixade lagen i fråga så det blev stolpe in i OS-seglingen idag. Därför tycker jag gott att de kan tacka mig för OS-guldet.
🙂
*har hybris*
Det är ett OS-guld, som kom lite oväntat trots allt. Det var ju inte svenskarna som missade på slutet, utan britterna. Svenskarna hade däremot vind i seglen och var inte ute på djupt vatten eller tog sig vatten över huvudet.
Nu förväntar jag mig att det kommer beundrarbrev, avundsjuka kommentarer och många groupies. 🙂 Jag har nämligen lyckas få upp 101 kg i bänkpress, även om det var i smithmaskinen så är det ändå en drömgräns som nåtts.
Det riktiga drömmen är att göra det med fri skivstång, men dit återstår det en bit.
I övrigt var dagens träning ett helt vanligt bröst- och tricepspass utan bra eller dåliga prestationer. I ett ögonblick av storhetsvansinne försökte jag ta 101 kg igen sekunderna senare, men det gick inte. Körde på 91 och 81 kg istället.
Tresiffrigt är tresiffrigt och det är rätt tungt, så nu är det bara att vänta på att en massa unga kvinnor söker upp mig för att beundra mig och min personlighet. Men i all ödmjukhet måste jag förstås erkänna att jag är medveten om att det inte är lätt att bli populär när man är så perfekt som jag. 🙂
Nu är det dags att gnälla. Här har jag presterat och legat på topp nästan hela året, och så får jag inte ens sommarprata i radion! Vafalls?
Skandal. Pinsamt. Lägg ner. Kan ge mig den på att jag i höst går miste om mina välförtjänta nobelpris i litteratur och ekonomi också. Vore just typiskt.