Etikettarkiv: Katter – söta foton och små berättelser

Vila i frid, Mysen!

Även de vackraste dagar
kan den finaste somna in.
Du fick oss att skratta även i nöden,
men sista skrattet fick döden.

Mysen på rygg 1

Aldrig mer får jag höra dig kurra, se tid plira med ögonen när du ligger som en hårboll med tassarna åt alla håll i mitt knä, få känna dig dia min tröja.

Den gosigaste av katter är för evigt borta.

Farväl.

Mysen-kramar-min-arm-liten

Mysen-nosar-liten

Mamma dissekerar kattens huvud med kniv & gaffel

Här kommer en dröm för alla drömtydare. Mycket matnyttigt i denna. 

Vi var vid sommarstugan där vi ofta var när jag var barn. I den här drömmen hade vi tydligen fyra katter, varav två vuxna. De släpptes in genom dörren och alla hoppade upp och satte sig på köksbordet. Den ena vuxna katten hade en konstigt märke, eller snarare utslag, på ländryggen. En kubikcentimeter stor gråaktig knopp. 

Den andra katten var svart och hade sitt lika konstiga märke på huvudet. Mitt mellan öronen. Även detta märke såg ut som någon form av utåtnavel, eller rövhål. Mamma satt där syrran alltid satt vid bordet och morsan började mecka med kattens äckliga rövhålsnavel på huvudet. Hon drog isär det, lite som om hon först drog bort en slemhinna från det. Ungefär som att dra skinnet av ett körsbär. Resten av huvudet på katten var normalt. 

Katten skrek, men satt kvar. Mamma fortsatte dissekera kattens huvud. Snart satt hon där med kniv och gaffel och hade sågat itu hela skallen på vår fyrfota vän. Det var säkert 5 cm mellan de båda isärbända skallhalvorna på hjässan på katten.

Jag såg kattens hjärna där inne, men det fanns mer i skallen än de två små gråa hjärnhalvorna. Det påminde lite om ett klockverk. Jag blev förskräckt och sa åt mamma på skarpen:

”Vill du katten ska dö?!”

”Är du dum i huvudet?!”

Mamma svarade inte på någon av frågorna. Hon satt där tyst och ignorerade mig. 

Katten skakade av smärta, men satt kvar där stilla. Tydligen hade kattens smärta fått något blodigt på golvet att börja röra på sig lite grann, men det bara vibrerade. Det som istället började röra på sig som hämnd från katten var en synål på golvet. Det var lite som i en skräckfilm, där föremål kan styras av en ond ande. Fast nu var det vår huvuddelade katts smärta som styrde den lilla vassa nålen framöver ytterdörren.

Jag stod i dörröppningen och försökte sätta ett grunt glas över den. Nålen dansade över den grå matten mot mig så jag missade och fick hoppa undan. Det blev inte så mycket av kattens hämnd trots allt. Jag vaknade.

Ja, det här drömmen säger säkert jättemycket om mitt liv och min personlighet. Eller vad tror du? 😀

Jag sålde grannens katt

Jag drömde en natt i september att jag passade Svenne H:s katter. Eller rättare sagt hade jag gjort det och sålt Pysen, som nu var borta för evigt. Men Svenne H tog det oväntat nog med godan ro och tyckte det hade varit värre med Mysen.

Jag ångrade mig bittert och kände oro för hur Pysen skulle må ensam någon annanstans. Jag minns hur jag i drömmen såg mig själv från sidan när jag satt och inte hittade telefonnumret. Jag drog i något, försökte dra itu nåt jag hade i händerna, en papperslapp eller mobil. Jag såg inte riktigt. 

Pysen - katt med svart blick

Katt startade tjuvlarm

När jag passade grannens katter gick inbrottslarmet en kväll. Jag var inte där och ingen tjuv heller. På larmcentralen sa de tydligen att de bara såg en katt på kamerorna i lgh. När jag kom dit hade bara en pryl rivits ned från en hylla. Misstankarna riktas därför mot familjemedlemmen med bredast bak: Pysen. Jag fotade honom strax efter det inträffade och ganska nära den nedrivna grejen. Ser han inte lite skyldig ut?

Pysen skyldig1 Pysen skyldig2

Eller är han bara trött?