Vänstern har generellt gått från att vilja frälsa världens arbetare till att vilja frälsa alla förtryckta grupper till att nu vilja frälsa hela planeten från undergången.

Henrik Jönsson förklarar som vanligt pedagogiskt hur socialismen och kommunismen har förändrats de senaste decennierna.

Min förklaring till förändringarna är att vänstern alltid har fel. I längden är det försöka hjälpa arbetarklassen genom att ta ifrån dem deras pengar via skatten och sen ge kapitalet tillbaka till dem. I en värld där allt fler kan lära sig det man behöver via nätet och ta sig fram på arbetsmarknaden allt mer fritt är det kollektivistiska och socialistiska förstås utrotningshotat.

Att frälsa världens förtryckta gick fel för vänstern för uppenbarligen kan man inte blanda kulturer hur som helst. Det går att att lura folk till Sverige och sen svika dem.

Kvar är den naiva tanken att rädda världen. Miljöproblemen är konkreta, men löses förstås via kapitalismen som tar fram ny renare teknik. Det förstår inte alla inom vänstern, som nu gått från att vara kommunister till att bli en miljöaktivistisk domedagssekt. När järnridån föll 1989-1990 och Östeuropa slutade vara förtryckt av kommunisterna sökte de sin flykt till feminismen och rörelser för fri invandring. Nu när den politiken kollapsat under tyngden av sina egna misstag är det miljön och rädda världen som är kvar.

I alla fall vissa på kultursidorna, som Aftonbladets kulturchef Karin Petterson. Kvar är de svepande formuleringarna utan konkret innehåll eller förbättringsförslag. Bara tomma ord om att slåss mot systemet, vad nu det innebär. Upp kamp, flaggor med knuten näve på röd bakgrund, kommunistiska symboler och tomma ord men massor av känslor. En domedagssekt som lär gå under.