Etikettarkiv: Kulturskribenter är skräp

Skön ledare om usel kulturskribent

Vill du veta varför många av oss aldrig skulle demonstrera med de fascistiska antifascisterna? DN har en ledare som ger en del förklaringar, som att stenkastarvänstern med sina kastade flaskor och knallskott mitt bland barnvagnar inte är så trevligt.

Du får också en del förklaringar till varför Åsa Linderborg på Aftonbladet av många är en så hatad och utskrattad figur. Tydligen har hon skämt ut sig igen med en ny omgång anklagelser som inte är förankrade i den verklighet vi andra lever i.

Så har hon och många andra kulturskribenter gått på i många år. Kultursidorna är skräp., liksom deras skribenter.

”Att antifascismen delvis förknippas med röster som Åsa Linderborgs är en av förklaringarna till att den inte är starkare.”

Nä, precis. Det går inte för kulturnissar och stenkastarvänster att få med sig normala människor i deras så kallade antifascism, för de är uppenbarligen själva är fascistiska. Fråga vilken butikschef som helst på McDonalds som fått sin restaurang förstörd av stenkastarvänstern i samband med en demonstration eller ”reclaim the street” om han eller hon vill stödja vänsterfascisterna.

Nu går det för sådana som jag inte att demonstrera och protestera mot vänsterfascisterna för då får man väl rasisterna med sig. Bättre att hålla sig undan.

Kommersialismens skadeverkningar

Kulturskribenterna på 1980-talet ”ansåg att mediepolitiken hade till uppgift att motverka kommersialismens skadeverkningar.” Det var dessutom i enlighet med den svenska kulturpolitiken som antogs i riksdagen 1974.

Källa är sid 33 i boken Stenbeck av Per Andersson.

De patetiska kulturskribenterna oroade sig i onödan och för fel saker även förr i tiden.

 

Klimatförändringen är en ingen man

”Klimatförändringen är en man”

Den så kallade författaren Katrine ­Kielos glömmer i DN Kultur bort att klimatet har förändrats i miljoner år. Klimatförändringen fanns redan innan människan kom till och därmed så kanske ALLT inte är enbart människans fel om klimatet förändras. Hur kan man vara så korkad att man glömmer det?

Det är naturligtvis inte Kielos. Det hon istället gör att att försöka bygga sin PK-karriär genom att genusifiera alla problem som finns på planeten. Eftersom hon är PK skyller hon naturligtvis allt på män. Fast kanske inte den här gången, för är det hon som satte rubriken ”Klimatförändringen är en man” så menar hon ju att det är en enskild person. Jaha, men snacka med han då och strunta i andra män!
🙂

Allvarligt talat kan väl också vuxna kvinnor ha svårt att vilja ge upp allt vad bilar, lastbilar, flygsemestrar och annat? Men i Kielos politiskt korrekta lilla värld är det tydligen bara en man som det är ju PK att skylla på. Försök komma med en nyans, så ska jag försöka läsa mer än rubrik och ingress.

Anledningen till att jag alls läste något så dåligt som något på kultursidorna av en kulturskribent är att jag fick en länk till en annan artikel som länkade till den här som ett dåligt exempel. Annars hade jag varit lyckligt ovetande om skylla-ifrån-sig-feministerna i miljörörelsen och vad feministiska bloggare skriver.

Ny nätlag kriminaliserar stor del av befolkningen

Äntligen kommer en ny lag som ska möjliggöra allmänt åtal när det gäller ”kränkningar” på nätet. Propositionen kommer imorgon, men handlar antagligen om förtal och vissa typer av hot.

Detta  kriminaliserar stor del av befolkningen, allt från Sverigedemokrater till kommunister och kulturmarxister som skriver hatiska saker om oliktänkande och andra kulturer. Många kulturskribenter lär omfattas också för deras dumheter och påhopp på oliktänkande.

Nu saknas resurser att utreda alla kränkningar på nätet, men Unni Drougges efterlysning av mord på FP:s Jan Björklund borde omfattas (om det inte redan omfattas av olaga hot, mordhot, etc). 

Kanske lika bra, för tusentals människor kommer att missbruka lagen för att de har svårt med oliktänkande etc. Synd om de som verkligen råkat illa ut.

Det post-politiska tillståndet

Det skrivs fortfarande en del bra saker också, inte bara dåliga i det ack så PK och ängsliga mediasverige. Här är Marika Formgrens förklaring till varför vänstern kapat feministkampen och antirasistkampen:

”Att det förekommer både kvinnoförtryck och rasism i Sverige råder det ingen tvekan om. Men när Svelands och Hassen Khemiris status som förtryckta, diskriminerade offer upphöjs till heliga principer som inte får ifrågasättas eller nyanseras har någonting spårat ur.

Troligen handlar det om vad den liberale debattören Adam Cwejman kallar ”det post-politiska tillståndet”, och vänsterns försök att hantera detta. Efter att muren föll och de kommunistiska staterna imploderade tvingades vänstern att acceptera marknadsekonomin. Klasskamp och radikal ekonomisk omfördelning blev helt enkelt ute.

Vänstern behövde nya konfliktytor, nya kollektiv att ställa mot varandra, och hittade feminismen och antirasismen.”

Det är som Jan Guillou har sagt, toleransen är minst på vänsterkanten. Därför blir de vänstervridna kulturskribenterna hatiska och aggressiva när ”vita kränkta kvinnor” som Sveland ifrågasätts för det jag skulle kalla för rasism och sexism.

Många som fastnat i det kollektiva tänkandet verkar tycka att alla som inte röstar på dem ska hålla käft. Detta i sann vänstervriden anda där oliktänkande inte tolereras.

Själv vet jag att folk i allmänhet är individer i första hand, kollektiv i andra hand. Därför har jag inget emot att individer tycker annorlunda än jag, men jag förbehåller mig rätten att skratta åt vissa av deras argument. Och i förekommande fall förolämpningar riktade mot mig och mitt intellekt.
🙂

Mer om den döde

Eftersom jag är elak och gillar att sparka på de som redan ligger ned, sparkar jag lite till på diktatorn och kuppmakaren Chavez. Han lär ju bli liggande länge nu. Här är ett citat från en Norbergkrönika om Chavez värk… verk i Venezuela: 

Den venezuelanske FN-ekonomen Francisco Rodríguez som först trodde på Chavéz konstaterade snart att landets framsteg brukar matcha oljepriset: ”det finns ingen tydlig empiri som visar att Chavéz skulle ha varit bättre än sina företrädare för Venezuelas fattiga, och mycket tyder på att han kan ha varit sämre.”

Redan i dag kan man i den brittiska vänstertidningen The Guardian läsa att ”Venezuela faller samman”: Vägar faller sönder, broar rasar, raffinaderier exploderar, strömavbrott härjar, gatorna har blivit bland de våldsammaste i världen. Det är brist på varor i butikerna och köer utanför. När staten importerar mat ruttnar den på vägen eftersom marknaderna är krossade.

Trots att oljeinkomsterna för landet skenade under Chavez tid är det tveksamt om det blev bättre på nåt vis. Kanske för vissa fattiga, som så länge oljan är dyr och inte har sinat för landet kan gödas. Sen lär det bli desto värre.

Eftersom kulturskribenter ofta är skräp är jag inte förvånad över att i krönikan även läsa om hur en vänsterextremist i Aftonbladet hyllar Chavez likt de brukar hylla Lenin. Frihetshjälte? Ofrivillig ironi från kulturknutte som på sitt kylskåp uppges ha satt upp en plansch på diktatorn. Fan tro’t. Går det att bli så knasig?

Läsvärt om näthatet del 2

Det finns många vänstervridna tyckare i media som gråter krokodiltårar över det näthat de utsatts för, bar för att sekunden senare fortsätta spy hat, lögner och dumheter omkring sig. Samma dubbelmoral som vanligt, ”tyck som oss annars hatar du och ska censureras”, typ.

Vissa kulturskribenter har ägnat hela yrkeslivet åt att kasta skit i ansiktet på folk och håna alla som inte håller med, bara för att sedan sitta i Uppdrag Granskning och vara ett offer för näthatet genom att läsa innantill i brev de fått. Som man bäddar får man väl ligga, även på Aftonbladets kultursidor?

Om denna lilla ondsinta minoritet i samhället har det skrivits en hel del bra om:

När makten (nät)föraktar medborgarna
Filippa Mannerheim berättar bl.a. om hur en journalist inte klarade av att stiga ned från sin höga häst utan satt kvar, bara för att sen bli förvånad över näthatet som så välförtjänt kom tillbaka. Klart att sådana journalister blir hatade. Särskilt som så många kulturskribenter själva sprider hat omkring sig.

Kränktheten ligger till grund för hatet på nätet
Marika Formgren skriver att det är skillnad på näthat och näthat, eftersom vissa kulturskribenter och andra som näthatar samt kräver censur och stopp för yttrandefriheten får betalat för att göra det.

Ansvaret för debattklimatet ligger i Rosenbad
Lars Bern berättar om hur svårt med oliktänkade många klimatdebattörer i och utanför PK-media har. Klimatet i klimatdebatten är lika infekterat som jämställdhetsdebatten. Inte konstigt att politiska partier tappar väljare när de och PK-media inte bryr sig om vad vanligt folk tycker och tänker.

Hat som inte gills
Sanna Rayman skriver i SVD om att det snart kan bli stopp för yttrandefriheten och att det i en del PK-media och finkulturknuttevärldar inte alltid duger att ta upp att även män blir hatade. Tänkvärt: ”Etablerade aktörer krattar manegen för de anonyma hatarna och det är minst lika viktigt att hålla rent i spalterna som i kommentarsfälten under dem.”

Glöm inte det goda, fina hatet
Paulina Neuding berättar om hur vänsterns näthat och mediedrev är när det är som värst, när kulturskribenter piskar upp hatet mot alla som inte är jämställda på rätt sätt eller står på rätt sida politiskt. Allt från dubbelmoral till nackskottskommunister i Vänsterpartiet som mordhotar på Twitter. Den hatiska extremisten Simon Fors uppges ha skrivit ”Alla tänkande människor förespråkar väl Per Gudmundsons avrättning?” och ”inga moderater förtjänar nåt annat än bly.”

Den vita kränkta mannen är en tacksam slagpåse
Oscar Swartz skriver om att även män blir hatade och hotade. Något alla utom elitfeministerna vill låtsas om, eftersom det är de som sprider hat och generella sexistiska raljeringar om gubbvälde, patriarkat och annat vi normala män aldrig varit en del av.

Se även del ett med länktips och lästips om näthaten.

Tiina Rosenberg kvinnofientlig?

Mitt i en lång skräpkulturell text i DN hittar jag ett stycke klassisk dubbelmoral från vänsterkanten:

”Tiina Rosenberg är inne på ett eget spår som nog kan kallas kvinnofientligt. ”Jag är inte så säker på att vi behöver fler kvinnliga politiker”, säger hon från podiet på Rival, med arg släng åt Angela Merkel.”

DN:s feminist kallar alltså feministen Rosenbergs feminism för något ”kvinnofientligt”. Feministisk logik?
🙂

Det är bara så typiskt att en kommunist som Tiina Rosenberg inte tycker att kvinnor i maktposition duger eller är önskvärda om de röstar höger. Jämställdhet är i vänsterextremisternas värld kanske bara önskvärd om den innebär vänsterpolitik? För oss andra normala människor är jämställdhet däremot en mänsklig rättighet och något som gäller oavsett politisk färg.

Inte konstigt att de lilla extremistpartiet Feministiskt Initiativ fick många avhoppare under första året, när folk från både höger och vänster skulle samsas. Högerfeministerna var inte välkomna i vänsterfeministernas parti. Det är som kommunisten Jan Guillou sagt:

”Toleransen är minst på vänsterkanten.”

Kulturskribenter är skräp

På den mörka tiden i mitt liv när jag regelbundet läste kvällstidningar kunde det hända att jag plötsligt stötte på en text som:

  • Inte innehöll någon nyhet
  • Saknade konkreta saker som intressanta fakta
  • Inte var någon artikel eller telegram
  • Verkade sakna innehåll i egentlig mening

Efter några sekunder såg jag det – jag hade råkat börja läsa en text på kultursidorna. Bara att ruska på huvudet och bläddra vidare, ungefär som när jag börjat läsa en text av Expressens Mats Olsson.

Eller som när jag började läsa den där kulturtexten i SvD av han Olsson eller vad han heter om hur kultursidorna var vänstervridna. En text som slog in en öppen dörr alla kunnat titta in i länge och som sen ändå inte verkade ha något riktigt konkret innehåll. Jag orkade bara halvvägs.

Än idag tycker jag att kulturskribenter gör och är skräp och har nu skapat det som ny etikett, eller ämne, eller tagg, eller vad du vill kalla det.

Den mycket ojämne Marcus Birro gillar heller inte kulturnissarnas skriverier.

Marcus Birros bästa

”Ni sköter ert jobb uselt. Och ni ljuger. Det är en stor skam.”

Marcus Birro har i kontrast till hans karriärvändingar tidigare i år gjort något som är läsvärt. Detta i form av att han kallar kulturvänsterns feminister för Kulturens verkliga tyranner med motiveringar i stil med att de silar allt de skriver och gör(?) genom sitt förvirrade och sexistiska genusfilter.

”Kulturskribenters förtvivlade och lögnaktiga världsbild ljugs fram år efter år.”

Sant, men det är inget nytt under solen att kulturskribenter är skräp.