Jag beundrar Blondinbella, alias Isabella Löwengrip. Inte bara för alla företag hon startar och driver eller att hon har ca 800 gånger fler besökare på sin blogg än vad jag har, utan numera även för hennes kloka ord om den vänstervridna stackars kulturnissarna. De flesta svenska dagstidningar har nämligen tyvärr usla kultursidor, där flum, nonsens och direkt innehållslöshet tillåts härja vilt.
Vissa artiklar och kolumner går även ut på att göra livet surt för människor, genom att kulturpajsarna sågar jobblinjen, skattesänkningar och entreprenörssamhället. Om allt detta säger Isabella Löwengrip till tidskriften NEO:
”Vakna upp i verkligheten! Vi lever i ett samhälle med 25 procents ungdomsarbetslöshet. Väldigt många unga människor mår dåligt i Sverige. Det behövs någon, och flera personer, som säger ”Det löser sig”, ”Stå upp för dig själv!”.
Kulturskribenterna försöker ta bort livsglädjen i människor. Ta inte bort unga människors energi och lust att våga testa saker och ting. Det är oftast vad människor på kultursidorna själva har tappat längs vägen.
På kultursidorna har man inte någon medkänsla eller solidaritet med andra människor. Jag tycker att egoism är ett bra ord, för om man ska kunna vara en bra medmänniska måste man börja med att tycka om sig själv. Låt människor bli lyckliga så kommer vi också att vara snälla mot varandra. ”
Jag tror Isabella har rätt i att kulturnissarna saknar medkänsla och solidaritet, de är ju emot att folk ska kunna styra över sina egna liv. Istället vill de i sann vänsterpolitisk anda bunta ihop alla i ett kollektiv, som styrs av politiker gödda av högt skattetryck. Fy för den lede för ett sånt samhälle.
Lägg till att DN Kultur har rasister som Maria Sveland som medarbetare som skrivit rent ut hur hon vill ändra på sig själv. Snacka om att inte må bra eller vara lycklig. Kulturskribenter verkar vara en liten isolerad klick utan verklighetsförankring.
Här är några bra exempel på hur dåliga kultursidorna är i de svenska blaskorna:
* Aftonbladet för några år sedan publicerade galna påståenden om att israeliska soldater skulle stjäla organ från döda palestinier. Hade Aftonbladets nyhets- och chefredaktör trott på det hade det blvit en nyhet, men nu litade inte ens dem på det.
* Ibland förr i tiden när jag var dum nog att läsa kvällstidningar så stannade jag upp mitt en artikel och undrade – vad är nyheten? Var är innehållet? Sen insåg jag att jag av misstag börjat läsa på kultursidorna. Klart att det saknades innehåll i texten då. Bara att snabbt bläddra vidare.
* Ibland hände det att jag började läsa något av en kulturpjatt utan att förstå ett ord. Orden och meningarna hängde lika dåligt ihop som om Mats Olsson (eller hur det stavas?) på Expressen sport hade totat ihop en sportkrönika. Bara att bläddra vidare och inte läsa Cecilia Hagen igen. Jag beklagar, men jag kunde verkligen inte fatta vad de två personerna skrev när det begav sig i början av 00-talet.
