SvD har en minnesvärd genomgång av vad gamla ”naiva” politiker gått igenom på sistone. Oavsett partifärg är det många som stod bakom oansvarig invandringspolitik och försvarspolitik.
”Lars Ohly lämnade riksdagen 2014, och försökte därefter förgäves få ett annat jobb.
”Jag har misslyckats hittills med de 15 jobb jag sökt” sa Ohly i en radiointervju våren 2017 strax innan lyckan vände, och han blev anställd som arbetande ordförande i Funktionsrätt Sverige.
Men den 19 januari i år fick Lars Ohly sparken. Bakgrunden var att han har anklagats för sexuellt ofredande i samband med ett partimöte. Han portades från alla V-arrangemang – och valde att i protest lämna partiet.
Den mest dramatiska karriärkraschen står Mona Sahlin själv för. Uppdraget som nationell samordnare mot våldsbejakande extremism fick Sahlin av regeringen Reinfeldt 2014.
Hon hade kvar jobbet i två år, tills Expressen avslöjade att hon hade utfärdat falska intyg om sin livvakts inkomst, något hon senare också skulle erkänna.
Av förundersökningen framgår att de hoppades på utlandsjobb inom FN, och att livvakten räknade med att då tjäna 250 000 kronor i månaden. I dag har Mona Sahlin inget jobb och stora skulder.
Urban Ahlin är talman i riksdagen, men inför valet 2010 var han alltså tippad som utrikes- eller försvarsminister. Efter uppgifter i Dagens Nyheter i december, om kränkningar och trakasserier, utreds Ahlin nu både av Socialdemokraterna och av riksdagen.
Mehmet Kaplan fick lämna regeringen Löfven 2016, efter deltagit i samma middag som en person med kopplingar till den högerextrema turkiska organisationen Grå vargarna.
Karriärproblem är förstås inte unikt för politiker som skulle ha suttit i just regeringen Sahlin.
Förre finansministern Anders Borg hoppade i somras av en rad prestigefyllda styrelseuppdrag, efter en urspårad skärgårdsfest.”
Numera har t.ex. sossarna gjort en stor U-sväng och genomför politiska åtgärder som integration av invandrare, vilket de tidigare hade kallat för rasism och rasistisk politik. Men när Socialdemokrater är ”rasister” räknas det inte?! När varken Moderaterna eller sossarna vill ”öppna sina hjärtan” längre kallar de det inte för främlingsfientlighet. Nej, nej, då är det bra politik plötsligt. Sent ska syndarna vakna.