Nu ska jag fläska på med en fet nyhet som väger tungt. Jag börjar med att mata på med en fet skärmdump som är både matig och stor:
Via Tjuvtittat hittade jag nyheten, som jag förevigat ovan. Farbror Torsten gottar sig naturligtvis och tror det golvade golvet har något med de överviktigas vikt att göra.
Blev det måhända lite för mycket choklad i julas för Viktväktarnas VIKTiga kunder?
I vilket fall är det hela någon form av ödets ironi.
🙂
Comedy Fight Club på TV3 är en hyfsad idé som är uselt genomförd:
Men den finns trots allt en hel del skämt, så jag ser på programmet ett tag till.
Ulf Larsson är död. Jag hyllar honom denna skådespelare, programledare, revyskapare, underhållare, kändis och mästerbantare med några skämt…
Det finns inga tunga skämt om Ulf Larssons stora viktminskning, bara lättviktiga vitsar. Och dem är ganska smaklösa. Inte det minsta matiga, utan små och smala skämt. Men jag har ändå mage att publicera dem. Kanske får jag fett med skäll för det.
Plötsligt en dag ser jag Uffe Larsson stå och gömma sig bakom en lyktstolpe…
Vad är det som går som en dans? Ja, det är i vart fall inte Ulf Larssons medverkan i Lets Dance…
Plötsligt gled Ulf Larsson fram ur stupröret…
Ulf Larsson ringde alltid med Comviq, för dem har dålig täckning. Det matchade hans frisyr…
Och så såg jag det, det var inte en tvättlina jag hängt tvätten på! Det var Ulf Larsson.
Superstars på TV3 liknar stundtals lyteskomik. Vilket är märkligt, med tanke på att de tävlande är några av de bästa idrottarna Sverige haft på senare tid.
* Anders Holmertz, en gång i tiden en av världens snabbaste på 100m simning, sprang 100 meter på 16 eller 18 sekunder var det nu var.
* Nästan alla missade alla skott i pistolskyttet
* Magda Forsberg sprang 100 meter häck på över 23 sekunder… med extra låga häckar.
* Ara Abrahamian skadar sig på uppvärmningen inför i tyngdlyftning.
* Magnus Samuelsson och Börje Salming ramlar i dragkampen. Salming blir samtidigt skadad för 472:a gången i livet.
* I dubbelsculler, alltså roddbåt för två, klarade inget par av att ens ro samtidigt. En rodde, en höll balansen.
* 30 meter i spjut är tydligen oerhört långt.
* Precis som att hoppa över 4 meter i längd.
* Wislander & Ewerlöf välter och håller på att drunkna i rodden.
Ok, vissa insatser imponerar, men när landets bästa f.d. idrottare ska visas upp på TV känns det som att det blir för mycket dåliga resultat, vurpor, skador,
Via boyahedbloggen får jag tag i en länk till ett nedlagt radioprogram vid namn Flipper. Där finns denna motbjudande och närgångna information om finansmannen Jan Stenbecks gastronomiska excesser.
”Maten: Den vanligaste dödsorsaken för män över 45 är hjärtinfarkt. Jan Stenbeck var en av dom som åt och drack ihjäl sig och skrönorna om Jan Stenbecks excentriska matvanor är många. Kolatårtor och oändliga mängder skalddjur. Hör vännen och matbrodern Leif GW Persson berätta om hur matintresset sakta övergick till matmissbruk och varför ingen i hans närhet vågade säga ifrån.
–På slutet introducerade Jan en speciell vickningsrätt. Den bestod av potatismos gjord på äggulor, vispgrädde och en och annan potatis. I det rörde han ner enorma mängder rysk kaviar som han sen åt med sked direkt ur kastrullen, berättar Leif GW Persson.
Ålen: Det sägs att Jan Stenbecks favoritfrukost var Gammeldansk och ål. Det kanske inte var en slump. Faktum är att han har mer gemensamt med ålen än man först kan tro. Ålen hatar det svenska klimatet. Ålen är ensam. Ålen äter sig smällfet innan den dör.”
Stackars Jan. Först åt han ihjäl sig. Sedan blir han hånad för att vara fet som en ål.
Och jag som trodde att ålar var långsmala…
Hade dem kallat Stenbeck för isterboll, gräddkula, tjockisbuffel, grodan boll, fettpotatis, Michelingubbe, Dunderklumpen, smörtårta, uppsvällt sumo, barbapappa i gele, valross, hängbukssvin, övergödd julegris, eller något sådant hade jag förstått liknelsen.
Men en ål?!
Det var som sagt många saker som hände på ”Standup istället för bio” i måndags.
En komiker som var väl grov var en bög som skojade om att hans döve sexkamrat försökte prata teckenspråk med honom fast fingrarna var uppkörda i hans dajmkryss. Han upplyste även oss om att alla bögar har sugit av sin farsa och att man vet att det är en bög när han säger att penisen smakar pikant.
Den typen av humor funkar kanske på gayklubbar, vad vet jag, men jag tyckte det var bara vulgärt och dirty, inte komiskt. Lyteskomiskt, möjligen.
Och absolut ingen igenkänningskomik!
Även Jossan Craaford hade lite mer sex än humor när hon uppmanade killar att spruta sig själva i ansiktet under sex istället för i tjejens ansikte. Det må vara en vettig uppmaning mellan raderna, att inte grisa ned tjejens ansikte med sperma, men jag vet inte om det är så jätterolig komik.
Craaford informerade oss även om att hon har en enormt stor fitta, som är som en stor köttätande växt. När hon födde barn så skrek hon:
– Ut med den jävla hemska missfostret!
Men barnmorskorna tyckte att hennes man hade rätt att vara kvar i rummet!
Ok, den var rolig, men inte ny.
Överlag var dessa två men främst de andra komikernybörjarna, som hade en liten tävling där de fick 3 min per skalle på scen, bättre än vad jag trott. En kille sa han att han inte var en ”doer” utan en ”undoer” och att han påbörjat att skriva sin komik på 90-talet och just blivit klar med dessa 3 minuter. Allt var förberett för att undvika pinsamma tystnader/situationer sa han, och sen stod han och var tyst och pinsam en stund. Rätt kul!
Özz Nujen var bland de bättre. Sin vara trogen skojade han om kurder, hår, och moral. Fast jämförelserna mellan kungens makt att neka kronprinsessan ett giftemål med fel man och vissa kurders s.k. hederkultur med att bestämma över sina döttrar haltade något, det blev inte helt roligt.
Killen som var sist var riktigt bra. Han skojade om hur pinsamt det kan bli när/om man fastnar i avståndet mellan vagn och plattform i tunnelbanan.
Herrarna Åkerblom och Scelin körde några dåliga onliners:
– Jag la en spegel i en kopieringsmaskin, så nu har jag två kopieringsmaskiner.
– Ett annat namn för ljud(e)anläggning är Auschwitz.
Den sista var ett musikskämt och ordvits i ett, som gör sig bäst muntligt.
Jag måste säga att Wallander-filmerna är bättre nu med Krister Henriksson. Knubbisen Rolf Lassgård älgade omkring som dunderklumpen och andades tungt. Henriksson är inget störningsmoment och saknar dubbelhakor.