Etikettarkiv: recensioner

2009 års bästa julchoklad

  1. Aladdin
    Pesten ”körsbär i likör” plockar jag bort direkt och kastar, och romrussingrejen smakar sisådär. Fan ta er som röstade på Körsbär i Likör på raddajulen.nu så att skiten blev kvar. Hoppas ni blir feta och fu(l)la. Men resten i Aladdinasken är en smakupplevelse där allt är oerhört gott. Variationen är bra.
    Chokladasken är gjord av Marabou, som via Kraft Foods ägs av tobaksjätten Philip Morris. Bara så alla vet vilka det är vi stöder när köper den här chokladasken varenda år.
  2. Mjölkchoklad som ser ut som pengar
    Ingen variation, men fruktansvärt gott. Att det är just pengar som jag glufsar i mig är en ren bonus. Varumärket är Hamlet, och det här var tydligen belgisk choklad.
  3. Wienernougat.
    Tillverkat av finska Fazer, men trots att det är gjort i vårt östra grannland innehåller det varken sprit, knivar eller risbastu. Istället mycket god choklad, men ingen fullträff. Ingen variation i denna asken heller.
  4. Ljusa och mörka praliner.
    Av svenska Cloetta. Flera av bitarna är bara halvgoda, medan vissa förstås är härliga. Nästa år provar jag något annat.

För övrigt anser jag att godaste pepparkakorna är Nyåkers.

Julskinkan – en god nyhet

Den godaste julskinkan jag köpte i år var denna:

Den godaste julskinkan 2009.

Den godaste julskinkan 2009.

Viktigt att komma ihåg att det är alltså INTE Brödernas Fina rökta eller ens vanliga fondkokta, utan den som även är panerad och griljerad.

Svårt att hitta helt rätt sort, men det är det värt.

Familjen Olssons Julskinka smakade däremot som vilken massproducerad piggham som helst.

Jag var inte ensam om att äta gott och nyttigt kött. Tydligen var det lätt att sälja julskinkor trots alarmen om vanskötta grisar.

9,3 miljoner svenskar åt hela 7 miljoner kilo skinka!

Inte långt från ett kilo per svensk, trots alla töntiga vegetarianer, och ”grisrädda” muslimer.

In your face!

Citat från världens sämsta recension

Här kommer det utskrattade citatet från Linda Skugge när hon lekte recensent på värdelösa Expressens värdelösa kultursidor:

”Jag var på samma författarfest som Björn Ranelid en gång. Han satt där med sitt blonda lockiga hår, helt orörlig i en stel pose. Han var brunbränd, renrakad på armarna, iklädd ett LINNE och läppglans.”

Att hon snackar skit om andra är en sak, sånt ger uppmärksamhet, alltså en typ av marknadsföring.

Men visst är det typiskt för en kvinna att ge sig på författarens utseende, istället för själva  boken (som hon troligen inte ens läst).

Ett lustigt efterspel är att en av Expressens lögnproducenter satt i TV och försvarade Blinda… jag menar Linda Skugge, bara för att sedan aldrig någonsin låta henne recensera en bok hon igen. Det är ju inget gott betyg till Skugge.

Men skitsnack är roligt, i alla fall för En Elak Jävel som jag, så vi tar ett par citat till:

”Det här måste vara den sjukaste bok jag nånsin har läst.”

”Bokens behållning måste nog vara de otaliga sexskildringarna. Ranelid skriver om sin kuk som reser sig i givakt och om blodet som rusar till. Han beskriver noggrant hur han ’tömmer sin säd’ i olika kvinnor och han tycker att klitoris påminner om en manick på en moped. Allra bäst är detta stycke:
’Jag orkade smeka och slicka på kussimurran hur länge som helst och den doftade och smakade ljuvligt.'”

”Vem bryr sig om nån Östermalmsunge fuskade på ett prov? Vem fuskade INTE på proven?”

Ja, se där. Skugge fuskade alltså på proven i skolan. Kanske därför hennes recension av Björn Ranelids bok ”Kvinnan är första könet” blev så utskälld och hånad.

Intet nytt under solen

Som väntat är Michael Moores nya komedi Capitalism: A love story mest vänsterpropaganda och galna upptåg blandat med tragedier.

Citat från recensionen av Afv:

”Och rent formmässigt är det väldigt snyggt som alltid. Film är ett känslomedium och det utnyttjar Michael Moore till fullo. Det är gråtande familjer som mist sina hus, hotfulla bankers med arg psykopatisk uppsyn och så förstås ständigt denna George W. Bush som dansar hula hula på en paradisö.

Men någon underbyggande fakta visas nästan aldrig upp. Vi får inte heller någon bakgrund till hur de gråtande familjerna hamnade i ekonomisk knipa och till sist blev vräkta från sina hus. En gång får vi veta att pappan i familjen blivit sjukskriven men inte mycket mer.”

Jag har aldrig, och kommer aldrig att ha, sett en ”dokumentär” av Michael Moore, Bara en dokumentär om honom.

När det blir mer sex än humor

Det var som sagt många saker som hände på ”Standup istället för bio” i måndags.

En komiker som var väl grov var en bög som skojade om att hans döve sexkamrat försökte prata teckenspråk med honom fast fingrarna var uppkörda i hans dajmkryss. Han upplyste även oss om att alla bögar har sugit av sin farsa och att man vet att det är en bög när han säger att penisen smakar pikant.

Den typen av humor funkar kanske på gayklubbar, vad vet jag, men jag tyckte det var bara vulgärt och dirty, inte komiskt. Lyteskomiskt, möjligen.

Och absolut ingen igenkänningskomik!

Även Jossan Craaford hade lite mer sex än humor när hon uppmanade killar att spruta sig själva i ansiktet under sex istället för i tjejens ansikte. Det må vara en vettig uppmaning mellan raderna, att inte grisa ned tjejens ansikte med sperma, men jag vet inte om det är så jätterolig komik.

Craaford informerade oss även om att hon har en enormt stor fitta, som är som en stor köttätande växt. När hon födde barn så skrek hon:
– Ut med den jävla hemska missfostret!
Men barnmorskorna tyckte att hennes man hade rätt att vara kvar i rummet!

Ok, den var rolig, men inte ny.

Överlag var dessa två men främst de andra komikernybörjarna,  som hade en liten tävling där de fick 3 min per skalle på scen, bättre än vad jag trott. En kille sa han att han inte var en ”doer” utan en ”undoer” och att han påbörjat att skriva sin komik på 90-talet och just blivit klar med dessa 3 minuter. Allt var förberett för att undvika pinsamma tystnader/situationer sa han, och sen stod han och var tyst och pinsam en stund. Rätt kul!

Özz Nujen var bland de bättre. Sin vara trogen skojade han om kurder, hår, och moral. Fast jämförelserna mellan kungens makt att neka kronprinsessan ett giftemål med fel man och vissa kurders s.k. hederkultur med att bestämma över sina döttrar haltade något, det blev inte helt roligt.

Killen som var sist var riktigt bra. Han skojade om hur pinsamt det kan bli när/om man fastnar i avståndet mellan vagn och plattform i tunnelbanan.

Herrarna Åkerblom och Scelin körde några dåliga onliners:
– Jag la en spegel i en kopieringsmaskin, så nu har jag två kopieringsmaskiner.
– Ett annat namn för ljud(e)anläggning är Auschwitz.

Den sista var ett musikskämt och ordvits i ett, som gör sig bäst muntligt.

Sit down comedy

Jag glömmer nog aldrig stand up föreställningen på Boulevardteatern, Standup istället för bio.

Redan när jag beställda biljetten väcktes min fruktan. Rad 1! Åh nej, då kommer komikerna att improvisera och snacka med mig.

Givetvis blev det så!

Redan konferencieren försökte vara rolig genom att ”väcka mig”, frågade hur jag mådde, sen nåt om att (inte?) skratta. Det kanske var svårt att se att jag skrattade, nåja, log då, bakom allt skägg.

Arrangören Klas Åkerblom dök upp på scenen frågade snart varifrån jag kom.
– Hemifrån, svarade jag.
Det gav faktiskt skratt och en applåd.

Även Åkerbloms medgrundare till Bungy Comedy Anders Scelin skojade om att jag sov eller bara log. Som komiker har Farbror Torsten hört skämt förr och är inte så lättflirtad alla gånger.

Åkerblom och Scelin sa att de behövde en tionde komiker till den lilla komikertävlingen som skulle gå av stapeln. Åkerblom pekade ut i publikhavet på person efter person till Scelin (med ryggen mot publiken) skulle säga ja. Givetvis sa han nej hela tiden tills Åkerblom pekade på mig!

Min hjärna satte instinktivt igång att komma på lite komik Farbror Torsten producerat genom åren, utifall att det var seriös menat. Men det var det givetvis inte. Lika bra det…? Men visst satte det fart på pulsen något.

Josefin Crafoord (känd bl.a. från ZTV) sa under hennes tre minuter på scen att hon tyckte jag såg ”grottmänniskoaktig ut, grrrrr”. Ehh, tack?! Visst är jag mycket man och en karlakarl, men så mycket?!

Kvällens stora stjärna var Özz Nujen, han är bra på att improvisera och snacka med publiken. Givetvis valde han bl.a. mig. Han undrade vad som hänt när jag skrattade, om jag varit ute och rökt på i pausen. Jag svarade nåt i stil med:
– Du har ju kommit!
Det var kanske populärt. Han skakade hand med mig. (En ära för Farbror Torsten, helt ok för Marcus, inga kommentarer från Elakingen.)
– Jag har mer hår i arslet än du har på huvudet!
Tack för informationen, Nujen. Och jag som inte ens är flintskallig utan bara snaggad, vad säger det om hans hårmängd i dödens dal?

Det som slår mig nu är att de sa att Özz skulle TV-filmas till en reklamfilm som skulle gå på en ynka biograf i sommar. Men jag tror jag klarar mig undan rampljuset. Han frågade vad jag tyckte om bröst, och vad säger man då? Vems bröst? undrade jag till slut.

Då och då under kvällen nämndes mitt namn (några hundra personer i publiken), förutom det ovan alltså, men jag var inte den enda som komikerna snackade med. Och det var mycket rolig humor också. Men mer om det i senare inlägg.

Totalt sett en prisvärd om än lite jobbig afton med popcorn. Det är ju svårt att slappna av när man när som helst kan bli ”väckt” eller få en fråga.

Big Comedy – Stor komik

En bunt med komiker har jag sett på Cirkus (varför heter lokalen så?) på Djurgården.

David Batra skämtade om de skånska poliserna som filmade när invandrarkids vandaliserade och poliserna snackade om ”apajävlar”. Batra menade att orden apa och jävlar är två skilda ord och inte kan sättas ihop till ett, och ska man vara rasist ska man väl börja med att lära sig sitt eget språk åtminstone.

Det har han rätt i. För övrigt så innebär det att skåningar i allmänhet har svårt att vara rasister, för skånska är ju lite skämtsamt sagt ett kollektivt talfel.

Sen tyckte Batra att det var väldigt korkat att lämna in filmsekvensen där poliserna sade sådana dumheter till Tingsrätten.

Petra Mede var oväntat snygg, förutom kråkboet på huvudet förstås. Och ja, jag recenserar endast den enda kvinnliga deltagarens utseende, inte männens. Jag är ju hetro för tusan. Mede var som väntat lite sexfixerad när hon skojade på. Det är ju hennes signum. Hon presenterade den gamla raggningsrepliken om chilenaren som en egen erfarenhet (här lite omskrivet av mig så det ska passa):
– Petra, är det inte lite Chile i dig?
– Nä…
– Då kan du få en bit av mig…

Rehborg skojade om familjen och att han fått en slang i arslet (koloskopi) där den matades in så långt att han nästan fick den i munnen. Sen blev han erbjuden filmen inifrån tjocktarmen på DVD, men Rehborg tyckte inte det var nåt särskilt att visa för släkt och vänner.

Peter Wahlbeck konstaterade att han varit komiker längst, men drog minst folk… Som väntat var han sämst av de medverkande komikerna.

Johan Glans körde sin klassiker om hur han satt upp en arg lapp i tvättstugan:
– Till dig som lämnade ludd kvar i torktumlaren: hoppas du blir påkörd av en buss och dör.
Och det blev naturligtvis ett väldigt gnäll, för Glans bor ju i villa med sin familj…
Glans repris-skojade även om hur han sett en misstänkt terrorist på flygplanet och sagt åt flygvärdinnorna om det, varvid den misstänkte terroristen hört honom och sagt till Glans att:
– Men Johan, det är ju jag, David Batra!

Henrik Schyffert hade en del råa skämt, bl.a. en del skoj tillsammans med Johan Glans om ointressanta annonser i Stockholms lokaltidningar. Det är tydligen vissa som vill se om medeltida väggar…

Lennie Norman skojade om svininfluensan. Han nämnde aldrig att det var en grisig sjukdom, däremot att hur få som fått den. Annika Fucking Falkengren och LO-pampar. Norman menade att Lundby-Wedin efter ett stort internt LO-sammanträde efter alla turerna kommit fram till att nu drar vi ett streck över det här och går vidare – och skämtet gick ut på att tänk om seriebrottslingen Svartenbrandt gjort samma sak: När polisen kom ifatt honom bara sagt att nä, nu drar vi ett streck över det här och tittar framåt istället. Så kan man väl inte göra och tro att allt är ok och att man är förlåten?

Totalt sett var det en timme 45 minuter bra underhållning. Synd bara att stolarna i lokalen inte riktas tillräckligt mot scenens mitt om man sitter på kanten. Nu fick jag titta åt höger hela tiden vilket är jobbigt. Men 400 kr vet jag inte om det är värt, det är lika bra att vänta tills det kommer på TV, för det gör det. De filmade för att, som de sa, Stockholmspubliken är den bästa publiken.

Vilket uppenbart fjäsk!

Den här humorrecensionen finns även hos Farbror Torsten som ju har många recensioner, bl.a. filmer.

Bästa chokladbollarna

Chokladbollar (även kallade negerbollar och i vissa fall även negerkyssar) är försvinnande goda. I alla fall de flesta, för himlen har sina olika nivåer. Här kommer min topplista över de godaste chokladbollarna:

1 Delicatobollar
Suveränt goda. Delicatos chokladbollar har som sig bör mer havregryn än fett.

2 Hägges Chokladbollar
Mycket goda. Nästintill lika goda som Delicatos. Något chokladigare kanske, ev. aningen mer tuggmotstånd, men som sagt möjligen snäppet efter Delicato. Mer havregryn än fett även här.

3 Mammas Chokladbollar
Goda helt klart. Största två ingredienserna är socker och margarin.

4 Delibake Chokladbollar
Goda. Lite stark smak och ganska hårda. Känns dock nästan lite som kladdkaka eller nåt. Socker först på tredje plats enligt förpackningen (sexpack för 10 kr på Vivo!) men på andra plats enligt hemsidan. Mest havregryn är det i, så på den punkten håller Delibakes slogan om Swedish Quality.

5 Gilles Chokladbollar
Här är det mer margarin/fett än havregryn. Därmed känns det som om det enbart är sockret som knastrar när jag tuggar, inte havregrynen. Känns därför otrevligt söta. Är heller inte lika goda som Delicatobollar och Hägges Chokladbollar. Därmed är Gilles produkt inte värd alla kalorier. Undvik.

Spartips: Köper du chokladbollar i detaljhandeln, i matbutiker, så får du fyra stycken till nästan samma pris som en om du köper på ett fik. Själv köper jag sexpack, 6-p av mina favoritmärken så jag vet vad jag får.

En bok att shoppa eller spela på

På endast en dag läste jag ut hela Ann-Britt Aldemans bok ”Att köpa lyckan”, vilket är en bok om köpberoende. Oväntat lättläst bok, och de ca 150 sidorna gick lika oväntat snabbt att läsa. Bara några timmar effektiv tid.

Aldemans liv är kantat av katastrofer, vilket gör boken gripande och intressant. Jösses vad lätt det tydligen går att manipulera vänner och kollegor och lura bokföringsbyråer. Man måste kanske ibland våga ifrågasätta och kontrollera även sina närmaste.

En reflektion är att spelberoende läggs det minsann en massa krut på att stoppa, för det ses tydligen som ett stort problem, men inte shoppingberoende. Enligt boken i fråga finns inte ens den definitionen inom psykiatrin, utan det hamnar istället felaktigt under kleptomani!

Det är konstigt att resurserna fokueras så mot spel och gambling, eftersom det finns stora likheter. Kostsamt beroende som kostsamt beroende.

Intressant är att religion alltid belagt spel som synd, medan shopping inte varit skuldbelagt sedan Jesus kastade ut månglarna ur templet. Kanske ligger religionens makt fortfarande som en våt filt över samhället och skuldbelägger spel mer än tok-köpande av varor?

Enligt Bibeln så är det (om jag minns rätt) lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga, än för en rik att komma in i himmelriket. Kanske är det underförstått att man ska slösa bort allt istället för att spara? Varför i så fall?

Vilken trist bok!

Stefan Holm Höjdhoppare är en bok med ett passande namn. Boken innehåller endast tre saker: tävlingsältande, tungrodda mentala förberedelser-teorier och ett par anekdoter.

Därmed är boken för mig riktigt trist, men då går den å andra sidan snabbt att läsa, eller snarare bläddra igenom. Stefen Holm är i boken lika statisk, statistisk och gråsossetrist som han verkar.

Boken är därför för lång. Tur att jag fick den gratis. Nu skänker jag den till Läkarmissionen. Bättre det än att spara eller kasta.