TV-tävling och lekprogram som gick bra

Jag drömde en natt jag var med i ett stort lekprogram på TV. Det var en massa olika saker men jag minns det sista bäst. Vi skulle hitta en penna i var sitt stort bås fullt med en massa godispåsar. Jag blev så godissugen.

Jag såg och hittade uppe på den gröna väggen en påse med en liten mjuk böjlig grön penna direkt, men öppnade andra påsar ändå för säkerhets skull. Pennan såg ju så konstig ut, men den innehöll handskrivna instruktioner till vad jag skulle göra.

Jag hade tidigare i programmet lyckats med något och pratat med en kvinna – troligen min flickvän – om det var värt att raka av sig skägget för det här. Nu stod det så på lappen i alla fall. ”Raka allt på överläppen och runt munnen.”
Det fanns en liten rakapparat i godispåsen också och jag var på väg att börja raka mig för jag ledde tävlingen.

Skönt att jag vaknade innan jag gjorde något så dumt som att raka bort skägget.

SVT är väldigt mycket vänster enligt Lamotte

Att journalister på SVT låter Sverigedemokrater styra deras jobb låter oroväckande. När de inte vågar granska vissa saker för att programmet då riskerar att få ”vänner de inte vill ha” så låter de sig styras av Sverigedemokrater och andra. Lustigt, då dessa journalister är rasistskrikarvänster och allt annat än Sverigedemokrater.

Om detta skriver Joakim Lamotte på FB, förvisso en ganska vilt svingande journalist, men ändå verkar kunna sin sak.

”ÄR SVT VÄNSTER?

Under en debatt i Almedalen deklarerade Aftonbladetkrönikören Anders Lindberg att public service inte är vänster oavsett om vissa verkar tro det.

Efteråt kom personer fram och frågade om min åsikt i frågan eftersom jag trots allt har jobbat som journalist i 15 år inom public service, det vill säga på Sveriges Television, Sveriges Radio och Utbildningsradion.

Jag svarade som jag brukar när frågan kommer på tal. Nämligen att det, under min tid inom public service, ofta var svårt att veta om man satt på en kongress hos miljöpartiet och vänsterpartiet eller deltog i ett redaktionsmöte på SVT.

Ett av mina första jobb på Utbildningsradion var på ett program som enbart bevakade skolfrågor. Producenten för projektet var aktiv inom det nystartade partiet Feministiskt initiativ och förklarade på första redaktionsmötet att vi absolut inte fick göra reportage där friskolor i något avseende kunde uppfattas som positivt. Skulle det göras inslag om friskolor skulle vinkeln alltid vara till nackdel för detta system. Annars fick det vara.

Eller som första gången jag fick jobb på Sveriges Radio. Då kom en kvinna förbi och förklarade att på den här redaktionen röstar man rött om man vill vara en del av gemenskapen. Varken mer eller mindre.

På SVT:s Uppdrag granskning har jag suttit på redaktionsmöten där högaktade reportrar på allvar menat att vi inte skall göra reportage som kan komma att gynna Sverigedemokraterna. Som den gången då två modiga kvinnliga reportrar gjorde ett reportage om kvinnosynen bland imamer i svenska förorter. På utvärderingen efter sändning fick de höra av en överlägsen reporter att reportaget inte borde ha gjorts eftersom ”det har gjort att vi fått vänner vi inte vill ha”.

Att man med den inställningen har mage att kalla sig journalist går över min fattningsförmåga. Vad hände med alla fina ord om konsekvensneutral journalistik?

Detta är bara några exempel på när jag sett hur vänsterkulturen inom public serviceföretagen påverkat innehållet i det som sänds ut. Lägg därtill att det finns en stor oro hos medarbetare inom public service att uppfattas som kritiska till invandring. Det har lett till att man valt bort att rapportera om vissa ämnen som har med migration att göra.

När det gäller brott har man bara berättat delar av sanningen. Vid exempelvis gruppvåldtäkter har det generellt varit otroligt sparsamt med rapportering överhuvudtaget och när det väl rapporterats har man oftast undvikit helt att berätta om gärningsmännens ursprung. Och när polisen gått ut med signalement har SVT bara berättat om till exempel färg på kläder och gärningsmännens längd, medan detaljer kring hudfärg och hårfärg har plockats bort.

Grupptrycket bland medarbetarna inom public service är stort. Den som inte följer normerna på företaget riskerar att frysas ut och betraktas som annorlunda. Därför är alla noga med att bara hylla och uppmuntra sådant som passar in i den gemensamma åsiktssfären. Det har jag kunnat märka när jag gjort reportage både på SVT och senare som oberoende journalist. Om jag gör något om rasism är det många gamla kollegor som gillar och delar inläggen. Men när jag gör något om våldtäkter där gärningsmännen kan misstänkas ha invandrarbakgrund är det helt tyst från gamla vänner. På grund av ren beröringsskräck ser man alltså hellre att det är tyst om vissa sexualbrott än att man själv skall riskera att inte få de sedvanliga ryggdunkningarna på jobbet.

(…)”

Det är i det här perspektivet vi kan lyssna på när publiken skrattar åt Aftonbladets Anders Lindberg när han säger att SVT inte är vänster.

Trump eller Putin – svårt val för odemokratiska politiker

Jag minns när Miljöpartiets dåvarande språkrör Peter Eriksson skämde ut sig totalt i TV-debatt genom att välja diktatorn Fidel Castro på Kuba framför högerspöket George W Bush. Eller i vart fall inte välja krigspresidenten Bush. Detta på en sådan där pest eller kolera-fråga från programledaren. Att miljötalibaner är vänster och har svårt för demokrati har vi återigen fått bekräftat när Miljöpartiets språkrör Isabella Lövin inte kunde välja galningen Donald Trump framför diktatorn Vladimir Putin.

”Oj! Hehe… Ja, det där är ju nästan omöjligt. Men ja… Nej, jag får säga pass.”

Källa är SvD som hänvisar till utfrågningen i Sveriges Radio P1 i söndags.

Donald Trump mördar ju inte oppositionella i alla fall. Och han kontrollerar inte USA:s media och han vågar ställa upp i debatter. Till skillnad från ryske diktatorn Putin. Men Trump är höger och Putin auktoritär vänster och då för Lövin som är vänster blir valet tydligt svårt.

Mitt minne skiljer sig lite från SvD-skribentens när det gäller Peter Eriksson:

”När Gudrun Schyman i valrörelsen 2002 var partiledare för Vänsterpartiet och fick frågan om att välja mellan Fidel Castro och George W Bush svarade hon utan att tveka Fidel Castro. Två år senare gav Lars Ohly samma svar. Lövins företrädare i Miljöpartiet Peter Eriksson svarade just att han inte kunde välja.”

Årets ekonomiske analfabet och veckans tönt är Recep Tayyip Erdogan

– Ju lägre räntorna är, desto lägre kommer inflationen att vara, förklarade Recep Tayyip Erdogan i våras och chockade åhörarna eftersom ekonomiska teorier bygger på att förhållandet är det precis motsatta.

Turkiets galne lilleputt till diktator är tydligen ekonomisk analfabet. Eller så ljuger han för att uppnå något.

Anders Lindberg utskrattad efter public service-groda

Aftonbladets så kallade ledarskribent Anders Lindberg säger i klippet att public service (det vill säga SVT och SR) inte är vänster och blir utskrattad. Jag vet inte vem av hans olika personligheter som sagt det, men han twittrar nog snart motsatsen.