Den vackra populära Jaclyn i konstnärstävlingen Work of Art som sänds på SVT har det inte lätt. Inte bara är hon ung, har kortkort, urringat, hyfsat stora bröst. Hon är även så populär att män brukar titta efter henne. Stackars kvinna, vara populär tack vare sitt utseende.

Inte konstigt att hon sprang runt i New York och tog foton på män och kändes sig jättekränkt när de tittade på henne. Hur kan män bara få för sig att titta på en ung kvinna i utmanande kläder som tar foton på dem utan att fråga om lov?! Ja, vad kan det bero på?!
*himlar med ögonen*

Jaclyn känner sig så kränkt  av detta, eller i alla fall hävdar att så är fallet, så hon satte stora färgpluppar över männens ansikten på fotona. Detta tillsammans med gnäll över hur utsatt hon är fick juryn att göra henne till vinnare i den deltävlingen med just hennes utsatta situation som ett av motiven.

Konst kan vara konstigt dåligt ibland.

”Du har skapat ett sant konstverk.”

Snacka om att Jaclyn lyckades flirta skjortan av juryn, för någon konst att tala om är det som synes inte.

En liten jämförelse kan göras med den annars mycket roliga serietidningen Elvis, där hans fru och en vännina i en seriestipp gick och gnällde över de positiva kommentarer och beröm de fick för sitt yttre. Saker i stil med: ”Kan du förstå hur hemskt det känns?” Nej, jag kan inte fatta att snälla komplimanger från det motsatta könet kan vara dåliga att få höra. Det finns liksom inte i min verklighet.

Den heliga skrift kanske har en sanning i det orättvisa uttrycket:

”Till den som har skall det varda givet.”

Själv skulle jag ge mycket för att kunna få saker gratis tack vare mitt utseende, men vi vanliga män får ju jobba oss till framgångar. Ändå är det främst kvinnor som ofta frivilligt tar på sig den berömda och omtalade offerkoftan. Märkligt.