Carolina Farraj är arg

Där känslor går in går förståndet ut. Jag vet inte om Carolina Farraj är hemligt kär i Joakim Lamotte eller om hon är frustrerad för att han kämpar mot våldtäkter och kvinnoförtryck utan att vara kommunist och stenkastarvänster som hon själv.

I alla fall kommer här hennes klassiska utbrott.

En arg liten video som Miljöpartiet Patriarkernas klanledare(?) Leilas Ali Elmi gillade.

Nya sättet att skolka – kalla det klimatstrejk

Utanför Riksdagen sitter PK-elitens Malena Ernmans dotter Greta Thunberg. Hon kallar det strejk för klimatet och blir ivrigt påhejad både på Twitter och Facebook. Så många vuxna som kallar henne modig och tycker att det är bra det hon gör.

Men hon skolkar ju från skolan! Att mamma Ernman släpper en bok om familjen och världens klimat nu under sensommaren gör det hela än mer intrikat och pikant.

Vänstermuppen Jonas Sjöstedt gillar förstås skolket, vilket inte är förvånande. De flesta i Ung Vänster var ju de elever som när jag var ung hade 2,1 av 5 i betyg och bara vantrivdes i skolan. Sen går de vidare till Vänsterpartiet och blir som Jonas Sjöstedt.

Att sen lilla Sverige inte kan påverka klimatet gör det hela än mer pinsamt.

Dilan Apak – kommunisten som inte ville bli vuxen

Den extremt bidragsberoende (presstöd) blaskan ETC har återigen överträffat alla gränser av hög halt av snorunge. Den här gången är det Dilan Apak som är arg på Carl Bildt.

”Jag vill att Carl Bildt ska få tillbringa sina sista dagar i en fuktskadad bunker och matas med den minst näringshaltiga maten en kan få tag på i en offentlig upphandling. Jag vill att hans underliv riktigt ska marineras i en kissblöja som byts bara när den mest erfarna och avtrubbade i personalen får en sekund över någon gång varannan vecka.

 

Om Carl någonsin blir förvirrad eller orolig vill jag att stafettpersonal med kompetens inom företagande ska lägga en hand vid hans kind och ömt viska om de sparkrav och skatteplanering som ger mer i ägarnas fickor. ”Om du verkligen hade velat ha det bättre hade du nog försökt vara lite trevlig och anstränga dig själv också” vill jag att han ska få höra på sin dödsbädd. Annars är det inte en välfärd för alla.”

Normalt brukar jag förolämpa de som förtjänar det, men den här gången är kommentarer överflödiga. Omogna Dilan Apaks text talar för sig själv.

Veckans tönteri är kinesiska diktaturens rädsla för Nalle Puh

Yle rapporterar om rädslan för den politiska satir som den gule Nalle Puh har blivit.

”Nalle Puh har blivit en lekfull symbol för motståndet mot kommunistpartiet i Kina då sagofigurens likheter med landets ledare Xi Jinping lyfts upp i sociala medier. Nu har den nya filmen om Nalle Puh dessutom utan förklaring fått nobben av Kina, skriver Hollywood Reporter.”

Terroristorganisationen Vänsterpartiet

Hur man än vänder och vrider på det framstår kommunistiska Vänsterpartiet som en destruktiv och revolutionär organisation. Stöd till kommunistiska diktaturer och folkförtryck genomsyrar fortfarande detta hatiska och giriga parti.

I tillägg till ovan vägrar Vänsterpartiet ta avstånd från Ung Vänsters odemokratiska hot mot rasistiska-SD:s möten. Att förstöra för sina motståndare hjälper snarare SD som då blir ”underdog” och får sympatiröster. Vänstern vill ju inte ens ta ordentlig avstånd från terroristerna i Antifa och Revolutionära Fronten. 

Veckans töntar – Rebecca och Fiona

Rebecca & Fiona är veckans töntar på grund av deras hyllning till det homofoba Sovjetunionen. Kommunisterna fängslade inte bara alla som ville ha åsiktsfrihet och demokrati utan även homosexuella. Under själva Pridefestivalen 2018 kom denna hyllning – rakt från artisternas och arrangörernas(?) värdegrund.

Å andra sidan fängslades homosexuella i många länder förr i tiden. Men Sovjetunionen och kommunismen mördade ca 100 miljoner människor, men det är tydligen en värdegrund som Pride-arrangörerna accepterar när sådana symboler får synas på scen.

Inte första gången som enstaka deltagare skämmer ut sig i Pride. Annars stöttar jag gärna homosexuellas rättigheter, men det går förstås inte i detta sammanhang.

Feminister som sviker kvinnor 7

Hittar till min överraskning detta på en kultursida i SvD och det är faktiskt läsvärt och inte alls vänsterpolitiskt korrekt:

Jag antar att orsaken hittas i Brå:s rapport från 2005 som visar att det var 4,5 gånger vanligare för utrikes födda män att registreras som misstänkta för våldtäkt än för dem med svenskfödda föräldrar (Brå undersökte förhållandet 1997–2001). De senare 20 åren har antalet män från riskgruppen blivit många fler och det är därmed rimligt att anta att problemet idag är än större.

Istället för 90-talets aktivism har våldtäkt som samhällsproblem medfört en väldig, passiviserande värderingskrasch. Antirasismen har kolliderat med radikalfeminismen och lämnat den senare i spillror.

Konsekvensen blir att två olika teorier, båda lika bristfälliga inför den komplexa verkligheten, idag måste tillämpas för att förklara våldtäkt och andra sexualbrott; könsmaktsordningen eller socioekonomiska faktorer – allt beroende på gärningsmannens hudfärg.

För patriarkatet anses paradoxalt nog kunna förklara allt från allvarliga metoo-övergrepp till minsta beståndsdel i relationen mellan könen, förutom när männen har sin bakgrund i världens mest patriarkala kulturer.

När Expressens kartläggning i våras visade att endast 1 av 43 dömda gruppvåldtäktsmän 2016–2017 har svenskfödda föräldrar gav vänsterpartisten Linda Westerlund Snecker förklaringen; bristande integration, bostadstillgång och skolresultat samt maskulinitetsnormer som uteslöt prat och kramar.

Kommunisterna i Vänsterpartiet är verkligen feminister som sviker kvinnor.

 

LO:s valfilm är egentligen goda nyheter

Så här ser det ut när kampanjarbetarna hos Socialdemokraterna och LO läser sina repliker från manuset till valfilmen. När till och med vänsterdebattörer tycker det är fejk news eller inte riktigt sant då är det unikt fel.

Jag har en tid funderat på vad jag ska skriva om LO:s valfilm där socialdemokratiska yrkespolitiker och LO-anställda ljuger värre än jag någonsin sett eller hört tidigare i svensk politik. De Bagdad-Bob:ar sig. 🙂 Jag har nu kommit fram till att det faktiskt är goda nyheter.

En megatrend är en samhällstrend som varar längre än en konjunkturcykel, alltså längre än ca fem år. Kanske i flera decennier. Ungefär så här verkar megatrenden vara inom media och politik:

  1. Webben, mejl, sociala medier, fri rörlighet inom EU och globalisering gör att allt fler väljare och medborgare struntar i vad gamla etablerade medier, partier och fackförbund tycker.
  2. Istället kommunicerar folk allt mer direkt med varandra och flyttar till städer och länder där de trivs bättre.
  3. Makten minskar därför för de etablerade inom gammelmedia och politiken. Ingen gillar att tappa i inflytande. I takt med att så sker ökar deras ilska och förakt mot folket och metoderna för att stoppa utvecklingen blir allt mer desperat.

Det är denna desperation som vi kan se i LO:s valfilm och det är därför ett uttryck för att det går dåligt för dem. Att utvecklingen går åt ett helt annat håll. Det är därför goda nyheter att LO tar i från tårna och ljuger om hur allt ska bli sämre om Sverige får en politik som är en aning mer åt höger.

Ironiskt nog skulle antagligen det mesta som nämns i LO:s valfilm bli bättre utan deras politik. Gnäll om att politiker inte ska styra över anställda ökar ju om man röstar på skattehöjarpartier, medan inflytandet minskar med lägre skattetryck av avregleringar.

Henrik Jönsson sammanfattar det hela bra:

Samtidigt har Feministiskt Initiativ skrivit debattinlägg om att de vill utöka det befintliga förbudet mot nazistpropaganda (hets mot folkgrupp, etc) till att även förbjuda organisationerna bakom. I debattinlägget nämner de Sverigedemokraterna, som förvisso har en del rasister bland sina väljare men som ändå har en linje som är långt från vad de värsta extremisterna tycker och anser.

Det luktar desperation när ett parti som brukar få 1-3 procent i valet vill förbjuda ett riksdagsparti som har 10-20 procent av väljarna bakom sig. Att ett kommunistiskt parti som Feministiskt Initiativ tar till sådana brösttoner är goda nyheter på vis att de tydligen känner sig hotade och inte får genomslag för sin politik. Ju extremare förslag desto mindre risk att de får igenom sina kommunistiska skattehöjningar och oansvariga migrationspolitik.