SVT är väldigt mycket vänster enligt Lamotte

Att journalister på SVT låter Sverigedemokrater styra deras jobb låter oroväckande. När de inte vågar granska vissa saker för att programmet då riskerar att få ”vänner de inte vill ha” så låter de sig styras av Sverigedemokrater och andra. Lustigt, då dessa journalister är rasistskrikarvänster och allt annat än Sverigedemokrater.

Om detta skriver Joakim Lamotte på FB, förvisso en ganska vilt svingande journalist, men ändå verkar kunna sin sak.

”ÄR SVT VÄNSTER?

Under en debatt i Almedalen deklarerade Aftonbladetkrönikören Anders Lindberg att public service inte är vänster oavsett om vissa verkar tro det.

Efteråt kom personer fram och frågade om min åsikt i frågan eftersom jag trots allt har jobbat som journalist i 15 år inom public service, det vill säga på Sveriges Television, Sveriges Radio och Utbildningsradion.

Jag svarade som jag brukar när frågan kommer på tal. Nämligen att det, under min tid inom public service, ofta var svårt att veta om man satt på en kongress hos miljöpartiet och vänsterpartiet eller deltog i ett redaktionsmöte på SVT.

Ett av mina första jobb på Utbildningsradion var på ett program som enbart bevakade skolfrågor. Producenten för projektet var aktiv inom det nystartade partiet Feministiskt initiativ och förklarade på första redaktionsmötet att vi absolut inte fick göra reportage där friskolor i något avseende kunde uppfattas som positivt. Skulle det göras inslag om friskolor skulle vinkeln alltid vara till nackdel för detta system. Annars fick det vara.

Eller som första gången jag fick jobb på Sveriges Radio. Då kom en kvinna förbi och förklarade att på den här redaktionen röstar man rött om man vill vara en del av gemenskapen. Varken mer eller mindre.

På SVT:s Uppdrag granskning har jag suttit på redaktionsmöten där högaktade reportrar på allvar menat att vi inte skall göra reportage som kan komma att gynna Sverigedemokraterna. Som den gången då två modiga kvinnliga reportrar gjorde ett reportage om kvinnosynen bland imamer i svenska förorter. På utvärderingen efter sändning fick de höra av en överlägsen reporter att reportaget inte borde ha gjorts eftersom ”det har gjort att vi fått vänner vi inte vill ha”.

Att man med den inställningen har mage att kalla sig journalist går över min fattningsförmåga. Vad hände med alla fina ord om konsekvensneutral journalistik?

Detta är bara några exempel på när jag sett hur vänsterkulturen inom public serviceföretagen påverkat innehållet i det som sänds ut. Lägg därtill att det finns en stor oro hos medarbetare inom public service att uppfattas som kritiska till invandring. Det har lett till att man valt bort att rapportera om vissa ämnen som har med migration att göra.

När det gäller brott har man bara berättat delar av sanningen. Vid exempelvis gruppvåldtäkter har det generellt varit otroligt sparsamt med rapportering överhuvudtaget och när det väl rapporterats har man oftast undvikit helt att berätta om gärningsmännens ursprung. Och när polisen gått ut med signalement har SVT bara berättat om till exempel färg på kläder och gärningsmännens längd, medan detaljer kring hudfärg och hårfärg har plockats bort.

Grupptrycket bland medarbetarna inom public service är stort. Den som inte följer normerna på företaget riskerar att frysas ut och betraktas som annorlunda. Därför är alla noga med att bara hylla och uppmuntra sådant som passar in i den gemensamma åsiktssfären. Det har jag kunnat märka när jag gjort reportage både på SVT och senare som oberoende journalist. Om jag gör något om rasism är det många gamla kollegor som gillar och delar inläggen. Men när jag gör något om våldtäkter där gärningsmännen kan misstänkas ha invandrarbakgrund är det helt tyst från gamla vänner. På grund av ren beröringsskräck ser man alltså hellre att det är tyst om vissa sexualbrott än att man själv skall riskera att inte få de sedvanliga ryggdunkningarna på jobbet.

(…)”

Det är i det här perspektivet vi kan lyssna på när publiken skrattar åt Aftonbladets Anders Lindberg när han säger att SVT inte är vänster.

Trump eller Putin – svårt val för odemokratiska politiker

Jag minns när Miljöpartiets dåvarande språkrör Peter Eriksson skämde ut sig totalt i TV-debatt genom att välja diktatorn Fidel Castro på Kuba framför högerspöket George W Bush. Eller i vart fall inte välja krigspresidenten Bush. Detta på en sådan där pest eller kolera-fråga från programledaren. Att miljötalibaner är vänster och har svårt för demokrati har vi återigen fått bekräftat när Miljöpartiets språkrör Isabella Lövin inte kunde välja galningen Donald Trump framför diktatorn Vladimir Putin.

”Oj! Hehe… Ja, det där är ju nästan omöjligt. Men ja… Nej, jag får säga pass.”

Källa är SvD som hänvisar till utfrågningen i Sveriges Radio P1 i söndags.

Donald Trump mördar ju inte oppositionella i alla fall. Och han kontrollerar inte USA:s media och han vågar ställa upp i debatter. Till skillnad från ryske diktatorn Putin. Men Trump är höger och Putin auktoritär vänster och då för Lövin som är vänster blir valet tydligt svårt.

Mitt minne skiljer sig lite från SvD-skribentens när det gäller Peter Eriksson:

”När Gudrun Schyman i valrörelsen 2002 var partiledare för Vänsterpartiet och fick frågan om att välja mellan Fidel Castro och George W Bush svarade hon utan att tveka Fidel Castro. Två år senare gav Lars Ohly samma svar. Lövins företrädare i Miljöpartiet Peter Eriksson svarade just att han inte kunde välja.”

Feminister som sviker kvinnor 8

”Problemet är den identitetspolitik som istället gör det omöjligt att tala om universella rättigheter. Istället görs allting till en fråga om personers hudfärg och identitet.

Det är just detta som har hänt när det gäller frågan om hedersförtryck. När jag har drivit hedersfrågorna så har jag av mina partikamrater fått höra att jag är en ”husblatte”. När blonda ”svenskar” drivit samma frågor, har de man sagt att de har ”kolonial vit blick”.

Inget av motargumenten handlar om kärnfrågan: att alla kvinnor och barn i Sverige ska ha samma rättigheter. Alltså gör de socialismen både kön- och klassblind.”

Antirasismen har utplånat feminismen och kvinnokampen för de som är politisk vänster. Det spelar i många men inte alla fall någon roll hur illa kvinnor blivit behandlade, allt verkar ibland handla om att vara mest politiskt korrekt genom att välkomna patriarkala strukturer från andra länder samtidigt som man bekämpar de man tycker sig se i Sverige.

Citatet ovan är från socialisten och marxisten Amineh Kakabaveh som gjorde sig ovän med sitt parti, det kvinnohatande Vänsterpartiet, genom att försöka hjälpa kvinnor som drabbats av så kallat hedersvåld. 

Dels blir det tragikomiskt när rasistskrikarvänstern kallar sina egna för rasister när de försöker arbeta för jämställdhet. Den sortens antirasism har utplånat jämställhetskampen och kvinnokampen.

Dels är det ännu ett tecken på att den så kallade identitetspolitiken är lika vidrig som kommunismen, nazismen och andra där man drar alla över en kam och försöker ställa grupper mot varandra. Amineh Kakabaveh igen:

”Ytterligare ett problem med identitetspolitiken handlar om representation. Någon måste ju göras till talesperson för en hel gruppidentitet. Och det är ju inte så konstigt att många anmäler sig frivilliga.

 

Därför har islamistiska organisationer företrädare som kallar svenska myndigheters arbete mot hedersförtryck för islamofobi och rasism. Här finns personer som hyllar den turkiske diktatorn Erdogan och som upprepade gånger bjuder in predikanter som hetsar mot judar och homosexuella.

 

Och de påstår sig representera hela gruppen svenska muslimer.

 

Det är den identitetspolitiska logiken som har gjort den här galenskapen möjlig.”

Identitetspolitiken är därmed ett maktinstrument för att trycka ned och kränka kvinnor. Då den domineras av vänsterfeminister är den ännu ett uttryck för feminister som sviker kvinnor.

Feminister som sviker kvinnor 7

Hittar till min överraskning detta på en kultursida i SvD och det är faktiskt läsvärt och inte alls vänsterpolitiskt korrekt:

Jag antar att orsaken hittas i Brå:s rapport från 2005 som visar att det var 4,5 gånger vanligare för utrikes födda män att registreras som misstänkta för våldtäkt än för dem med svenskfödda föräldrar (Brå undersökte förhållandet 1997–2001). De senare 20 åren har antalet män från riskgruppen blivit många fler och det är därmed rimligt att anta att problemet idag är än större.

Istället för 90-talets aktivism har våldtäkt som samhällsproblem medfört en väldig, passiviserande värderingskrasch. Antirasismen har kolliderat med radikalfeminismen och lämnat den senare i spillror.

Konsekvensen blir att två olika teorier, båda lika bristfälliga inför den komplexa verkligheten, idag måste tillämpas för att förklara våldtäkt och andra sexualbrott; könsmaktsordningen eller socioekonomiska faktorer – allt beroende på gärningsmannens hudfärg.

För patriarkatet anses paradoxalt nog kunna förklara allt från allvarliga metoo-övergrepp till minsta beståndsdel i relationen mellan könen, förutom när männen har sin bakgrund i världens mest patriarkala kulturer.

När Expressens kartläggning i våras visade att endast 1 av 43 dömda gruppvåldtäktsmän 2016–2017 har svenskfödda föräldrar gav vänsterpartisten Linda Westerlund Snecker förklaringen; bristande integration, bostadstillgång och skolresultat samt maskulinitetsnormer som uteslöt prat och kramar.

Kommunisterna i Vänsterpartiet är verkligen feminister som sviker kvinnor.

 

Korkade politiker stöder alternativ medicin

Ta till exempel den antroposofiska Vidarkliniken som mottagit en hel del skattemedel och har ivriga försvarare inom såväl MP som V och C. Deras vaccinmotståndar-barnläkare kallar potentiellt dödliga barnsjukdomar för ”naturliga kriser i barnets utveckling med möjlighet att påverka barnet positivt”.

 

Vidarkliniken och andra skattesubventionerade aktörer ägnar sig också åt homeopati, en bisarr metod byggd på läkemedel så utspädda att deras aktiva substans motsvarar en nypa salt i Atlanten. Du får alltså i dig mer av andras kiss genom en enskild kallsup i badhuset, än du får i dig medicin genom ett helt liv av homeopatiska behandlingar. Om det inte redan är uppenbart så har ett stort antal välgjorda studier visat att det inte fungerar överhuvudtaget.”

Bra skrivet om alternativ medicin av Jesper Sandström tycker jag.

Svenskt bistånd till halvdiktator och Arsenal

Citerar Slöseriombudsmannen rakt av:

Svenskt bistånd gör det möjligt för en auktoritär ledare i ett av världens fattigaste länder att sponsra sin favoritklubb i fotboll med hundratals miljoner.

 

För 350 miljoner kronor får Rwanda en reklamtext på Arsenal-spelarnas tröjärm. Rwanda är ett av världens fattigaste länder och tog förra året emot 231 miljoner kronor i bistånd från Sverige.

 

Landets auktoritäre president Paul Kagame är en stort Arsenal-supporter och anklagas för att skyla landets ekonomiska misslyckandet genom satsningar som denna.

I bland annat Nederländerna höjs det nu röster för att strypa biståndet till Rwanda. Borde inte Sverige också ha en sådan diskussion?

 

Läs mer: https://www.di.se/…/bistandsberoende-rwanda-sponsrar-arsen…/

Svenskt bistånd till Rwanda: https://openaid.se/sv/aid/sweden/rwanda/

Måtte alla godhjärtade men naiva biståndskramare öppna ögonen för vad de ställer till med snart.

 

Tönt vecka 20 är Crowhater

Signaturen Crowhater har inte bara haussat och försvarat Fingerprint med korkade argument, han har dessutom själv blivit dömd för kursmanipulation i den aktien. Efter alla anklagelser mot blankare och andra marknadsaktörer satt han själv och lekte i orderboken…

Han är dessutom inte ensam.

Ja, jag är sen med denna veckas tönt. Skulle lagt upp det för länge sedan, men jag har inte haft tid helt enkelt.

Özz Nujen drog skam över sin familj

Veckans tönt är Özz Nujen som häromveckan var komiskt på ett helt nytt sätt. Istället för att säga roliga saker på scenen drog han i Uppdrag Granskning skam över sin familj genom att vara svarslös på Janne Josefssons frågor om Özz Nujens och hans systers svartbygge på Gotland. Han hakade upp sig som en hackspett och bara sa ”Fråga min svåger” och ”Janne Josefsson”.

Varför har inte Nujen själv frågat den jävla svågern?

En förklaring till att han beter sig som en liten dum unge framför kameran ligger i skillnaden mellan skamkultur och skuldkultur. 

Veckans tönt är också Annie Lööf som inte kan försvara varför åldersuppskrivna inte ljugit om sin ålder.

Före och efter faktiskt.se-satsningen

Anders Lindberg-vänstern före och efter faktiskt.se:

  1. Anders Lindberg-vänstern: ”Hurra, äntligen en webbsatsning som ska avslöja högerns alla politiska lögner!”
  2. Faktiskt.se lanseras och avslöjar vänsterns lögner i bland annat LO-valfilmen.
  3. Anders Lindberg-vänstern: ”Buhuhu, bööl! Det var ju inte våra lögner som skulle avslöjas, snyft, snyft. Vidrig journalistik! Buhuhuhuh, snyft, böl!”

Eftersom Anders Lindberg på Aftonbladet är den han är vill jag förtydliga att citaten ovan inte är 100% autentiska utan kan innehålla spår att ironi och humor. 🙂

Arnstad debatterar

Nej, det här är faktiskt ingen mördare även om det ser så ut i blicken. Det här är Henrik Arnstad.

Helt omotiverat har Henrik Arnstad fått skriva en replik i DN Debatt, men får lite skönt mothugg. Hade inte DN kunnat låta någon normal skriva motreplik?