Jag hade en dröm om att vi skulle gå ned för vad som visade sig vara hopptornen i Falun, men det var i min dröm kraftverksdamm snarare. Det var säkert tio meter ned botten och mellan det vi gick på, alltså mellan lyckorna rann det en del vatten, men det mesta var avstängt.

Jag stod ute på en avsats och var orolig, men siktade mot räcket en bit bort mot vänstra sidan. Till min lättnat gick det väldigt lätt att sänka mig ned till avsatsen avsatsen nere när vattnet. Det gjorde det inte förra gången mindes jag i drömmen. Det var som att jag mindes en tidigare dröm i denna drömmen, men det kanske bara kändes så?

Det gick i alla fall bra att ta sig över och bort därifrån också. Väl på fast land gick vi in i en toppstuga, vi var fortfarande ganska högt upp nämligen. Min gamla blå ryggsäck var borta, vilket kanske inte var så konstigt då jag hade stått med ryggen mot betongväggen alldeles nyligen.

Tydligen fanns min ryggan en bit upp i nästa lilla stuga i branten. Jag blev glad när jag såg den. I det rummet fanns också Sine, en klasskompis från gymnasiet. Vi sa inget åt varandra vad jag minns.

Sen ringde min väckarklocka, som jag dumt nog ställt så tidigt som 10:15 en vanlig vardag. 🙁