”Problemet är den identitetspolitik som istället gör det omöjligt att tala om universella rättigheter. Istället görs allting till en fråga om personers hudfärg och identitet.
Det är just detta som har hänt när det gäller frågan om hedersförtryck. När jag har drivit hedersfrågorna så har jag av mina partikamrater fått höra att jag är en ”husblatte”. När blonda ”svenskar” drivit samma frågor, har de man sagt att de har ”kolonial vit blick”.
Inget av motargumenten handlar om kärnfrågan: att alla kvinnor och barn i Sverige ska ha samma rättigheter. Alltså gör de socialismen både kön- och klassblind.”
Antirasismen har utplånat feminismen och kvinnokampen för de som är politisk vänster. Det spelar i många men inte alla fall någon roll hur illa kvinnor blivit behandlade, allt verkar ibland handla om att vara mest politiskt korrekt genom att välkomna patriarkala strukturer från andra länder samtidigt som man bekämpar de man tycker sig se i Sverige.
Dels blir det tragikomiskt när rasistskrikarvänstern kallar sina egna för rasister när de försöker arbeta för jämställdhet. Den sortens antirasism har utplånat jämställhetskampen och kvinnokampen.
Dels är det ännu ett tecken på att den så kallade identitetspolitiken är lika vidrig som kommunismen, nazismen och andra där man drar alla över en kam och försöker ställa grupper mot varandra. Amineh Kakabaveh igen:
”Ytterligare ett problem med identitetspolitiken handlar om representation. Någon måste ju göras till talesperson för en hel gruppidentitet. Och det är ju inte så konstigt att många anmäler sig frivilliga.
Därför har islamistiska organisationer företrädare som kallar svenska myndigheters arbete mot hedersförtryck för islamofobi och rasism. Här finns personer som hyllar den turkiske diktatorn Erdogan och som upprepade gånger bjuder in predikanter som hetsar mot judar och homosexuella.
Och de påstår sig representera hela gruppen svenska muslimer.
Det är den identitetspolitiska logiken som har gjort den här galenskapen möjlig.”
Identitetspolitiken är därmed ett maktinstrument för att trycka ned och kränka kvinnor. Då den domineras av vänsterfeminister är den ännu ett uttryck för feminister som sviker kvinnor.