Lyssna på det här.
- Efter uppvärmning i form av knäböj med fri skivstång och låg vikt lyfte jag allt tyngre i den gamla vanliga benpressmaskinen.
- Jag försökte sen slå personligt rekord med 265 kg, men misslyckades. Jag klarade dock av de första och tyngsta centimeterna längst ned, när benen är in 90 graders vinkel. Varför missade jag då när det lättaste var kvar? Kanske för att jag inte kände att jag kommit så pass långt.
- Så jag plockar bort 5 kg, och lyfter 2 repetitioner på på det tangerade personbästat 260 kg!! Väldigt bra. Och tar jag två lyft på 260, då har jag ju 265 kg i kroppen.
- Jag chansar och går upp på 265 kg igen och klarar! 🙂 Hur kunde jag slå personbästat först sen jag blivit trött?
Om det trots allt handlar om uppvärmningen, eller det jag skrev om cm i punkt 2 vet jag inte. Det jag vet är att 270 kg är inom räckhåll.
Gött!
I raka marklyft gjorde jag två fina set med 100 kg. Så mycket har jag inte haft på stången i den övningen sedan jag höll på att göra illa ryggen för ett par år sedan. Den gången kände jag på väg mot stället för att hänga ifrån mig stången hur en kota i bröstryggen rörde sig i sidled och det värkte till. Men det blev inget värre då, och nu med samma vikt kom jag ihåg att spänna magen nästan omotiverat mycket, så nu gick det bra.
I pull ups med fokus mot biceps (armarna framför mig och händerna mot mig, så att säga) blev det rekord – 9 reps. Första lyftet kändes helt fantastiskt lätt. Mina biceps är på frammarsch:
Inte illa för att vara ett pass på en lördag. Men jag satt precis som sist i solen på balkongen innan jag pep iväg. Så att kroppen hann vakan.
